MENY
8 december
Egenkärlek
"Självkärlek gör att vuxenbarnet kan återfylla kärleken eller vårda som vi inte fick som barn". BRB p.436
För länge sedan skrek vi till, drev åt sidan och försummade. I våra tysta tider undrade vi i våra lilla barns sinnen "varför? Vad gjorde jag för fel?"
Vi tittade på världen och såg en pappa som lekte på gården med sina barn. De barnen såg så glada ut. Vi stod bara på vår gård, kände som det enda barnet i världen som ingen älskade.
Denna brist på kärlek satte scenen i flera år av sökning. Vi hittade lättnad då och då när en lärare log eller en vän skrattade med oss. Men ingenting fick oss att känna oss älskade nog att ta bort smärtan. Vissa av oss använde droger, alkohol, mat och andra tvångsmässiga aktiviteter för att fylla den tomma platsen där kärlek borde ha varit.
När vi kom till ACA kände vi en koppling när vi hörde andra prata om sina kärleksfria liv eftersom nu visste vi att vi inte var ensamma. Vi lärde oss att anledningen till att vi inte kände oss älskade var på grund av någonting ur vår kontroll: sann kärlek kan inte samexistera tillsammans med alkoholiskt och dysfunktionellt tänkande.
Det var inte vårt fel! Vi var alltid älskvärda. Vi åtagit oss att börja om och älska oss själva.
På denna dag kommer jag att vidta positiva åtgärder för att älska och vårda mig på ett sätt som bara jag kan.
Jag har lärt mig att älska mig själv, jag duger så som jag är. Fast så var det inte förut, jag avskydde mig själv. Tyckte illa om den jag var, jag flydde in i alkohol och i andra droger. Det höll på att sluta med min(en hemsk bild) egen död. Jag blev en alkoholist och kosekvenserna ut av mitt missbruk ledde till att jag blev svårt misshandlad 1995. Jag låg på sjukhus i nio månader och läkarna sa att jag inte fick dricka någon alkohol på ett år. Fast när det året hade gått så var jag på flaskan igen. Fast i augusti 1997, så fick jag nog och slutade. Jag lärde mig i en annan gemenskap att jag bara behöver vara nykter en dag i taget. För ett par år sedan satt jag och funderade, nästan tyckte synd om mig själv. Men så tänkte jag att vadå jag är ju i alla fall nykter och är inte så misslyckad. Jag tänkte att jag duger så som jag är trots de fel som jag har, för fel det är klart att även jag har en massa fel. Då skapade jag en FB sida och upptäckte att jag inte är helt misslyckad.
0