25 september

Gränser

"Jag hade ingen modellering för att ha föreskrifter eller verkställande av gränser. Jag skulle tillåta barn, familjemedlemmar och andra att använda mig till deras fördel. Jag skulle göra många saker för andra och sedan få ingenting i gengäld. BRB p 413

När vi är nya till återhämtning kan gränser vara ett mysterium eftersom de flesta av oss kom från familjer som inte hade någon. Även om vi vet vad de är, kan vi fortfarande inte veta när vi har modet att sätta dem.

Gränser kan vara mycket förvirrande och överväldigande. Men genom att arbeta i stegen och gå till möten lär vi oss av andra. Vi pratar med andra ACA:s om hur de vet när det är rätt att definiera en gräns och om vilket språk de använder. Vi börjar tro på att vi kan göra detsamma.

Då, ibland utan att ens tänka, befinner vi oss på gränser med familjemedlemmar och andra. Vår ångest börjar minska eftersom vi vet att vi kan ta hand om oss själva med hjälp av andra i programmet och vår högre kraft. Vi känner oss mindre irriterande också.

Att låta andra använda oss så att vi får sitt godkännande kan fortfarande vara ibland frestande. Det kan verka lättare än att stå upp för oss själva. Men när vi upplever det självförtroende vi får från att säga nej, vet vi det är vad vi verkligen vill ha.

På denna dag kommer jag att ha modet att sätta gränserna som är viktiga för mig.

Jag har nog svårt att se vart gränserna ska sättas. Har även svårt vart gränsen dår. Det var nog därför, jag själv blev en alkoholist. Jag hade svårt att sätta gränsen för när jag skulle sluta dricka. Jag har säkert gått över många andras gränser. Jag har svårt att se på andras gränser och överskrider dem nog många gånger. Det är nog något som jag skulle behöva arbeta med i både AA:s program och ACA:s program.

Jag vet inte riktigt vart jag ska sätta gränsen, eller om jag råkar gå över den. Fast jag är nog allt för rädd att gå över någons annans gräns. Om jag ändå skulle göra det så är det omedvetet gjort.