Christer

Vi kan inte ändra på vår barndom
Här kommer texten i från aca-wsc och det är hur jag tolkar den det är inte en godkänd översättning.
 

22 september

Steg ett

"Vi kör om försöker kontrollera andra och situationer i ett försök att undvika ohanterliga liv." BRB s.104

Behovet av att försöka styra folket och sakerna omkring oss kan vara så starkt. Vi kan ha den här tanken i vårt sinne om hur saker ska "vara". Om bara livet var på ett visst sätt kunde vi känna oss själva bra. Så vi känner oss tvungna att göra "ska" en verklighet.

Vi trycker och driver på och manipulerar för att försöka få andra att göra vad vi vill ha, helt saknar det faktum att vi först måste städa upp vårt eget hus. Under tiden, desto svårare vi framföra enträget den oriktigare vi känner att andra aldrig riktigt mäta upp till våra ideal.

Steg 1 berättar att kontroll över andra är en myt. Trots att vissa saker kan förändras till följd av våra ansträngningar lämnar vi mycket vrak i vårt kölvatten. Innan vi inser vår maktlöshet, tills vi inser de enda vi verkligen kan förändra är oss själva, fortsätter vi på en nedåtgående spiral, som ofta driver de vi bryr oss om från våra liv, oavsett om det händer emotionellt, fysiskt eller båda. Det är en paradox för detta program som bara genom att erkänna vår maktlöshet kan vi få verklig hanterbarhet i våra liv.

På denna dag kommer jag att minnas att fokusera på mig själv och de förändringar jag kan göra i mitt eget liv. Jag låter andra vara så att de kan hitta sin egen väg även om det inte är det jag skulle välja för dem.


Ja det blir eller blev aldrig så som vi själva ville att det skulle bli. Jag blev ju själv en alkoholist och förstörde hela min ungdom och det unga liv som jag hade. Jag höll på att dö på grund av mitt egna missbruk 1995 och jag skruvade på korken 1997. Jag pratade med pappa innan han gick bort, och jag frågade hur jag var som barn. I och med mitt arbete med mitt vuxna jag. Han sa "att jag var väldigt envis"! Det kan vara jobbigt att vara envis som en alkoholist. Jag ville bara släppa taget, och lämna över till min Högre kraft. Jag kände att jag kunde lämna över till min Högre kraft 1997. Jag lärde mig det att bara ta en dag i taget.

 

När jag tar det första steget i AA så är det att erkänna sin sjuktom, att jag är en alkoholist. Att ta det första steget i ACA är att acceptera att jag inte kan göra någonting åt att jag växte upp med drickande föräldrar. Jag kan inte dra tiden tillbaka. Utan jag måste acceptera, min uppväxt. Jag får bygga mitt liv och ta hand om barnet inom mig och vara min egen förälder. Ta hand om mig i dag och låta livet bara ske.
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress