Christer

Ensam är inte stark

Här kommer texten i från aca-wsc och det är hur jag tolkar den det är inte en godkänd översättning.

2 januari

Gemensamhet

"Första gången jag läste det vanliga beteendet hos ett vuxet barn kände jag mig som en klocka som hämtats och ringde hårt. Jag var lugn på utsidan, men jag vibrerade på insidan." BRB s.118

När vi först hörde "vår" berättelse såg det ut som om vi flyttade runt i rummet för resten av mötet. Vad hände nyss? Hörde vi verkligen det? Hur vet personen om oss? Vi kände oss rädda, men vi var inte säkra på varför.

Vi kanske har även gått hem och tagit en tupplur, eller gick igenom resten av vår dag i en dimma. När vi vaknade nästa dag, kände vi oss som bakfull.

Vad vi finner är att vi identifierar med ACA-problemet och reningsistorna med andra vuxna barn. Vi har lärt oss många verktyg för att hantera dessa försvar när vi växer i programmet med våra sponsorer och med vårt stegarbete. Vi lyssnar på de människor som kom före oss för att visa oss vägen till stillhet och helhet tills vi har dessa egenskaper med stabilitet i oss själva. Vi vet att vi inte är ensamma.

På denna dag kommer jag att ringa till min sponsor. Om jag inte har en medresenär än, kommer jag att ringa någon med mer erfarenhet i programmet än mig och fråga dem om de är villiga att gå med mig genom stegen.


Jag har ingen sponsor, fast jag har vänner i gemenskapen. De som har gått före mig, och även de som har komit precis till programet.  Det finns alltid någon som kan hjälpa mig. Detta blogginlägg tänkte jag även lägga ut i min andra blogg. Den bloggen heter fredlig.se  eftersom i den bloggen skriver jag varje dag. I bland är det roliga historier, ja jag skriver även om andra tolvstegs program. I den här bloggen som jag lägger in mitt försök till att översätta Strengthening my recovery. Som är en daglig reflektion över att ha växt upp i en dysfunktionell familj.

 

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress