Christer

Har förträngt smärtan
 Här kommer texten i från aca-wsc och det är hur jag tolkar den det är inte en godkänd översättning.
 

14 januari

Obefintlig smärta

"Under utagerande, jag skriker när jag inte kunde uttrycka min smärta" BRB s. 503

Många av oss tillbringade år att dricka för att bedöva sin smärta, äta för bekvämlighet, använda droger för att fly, använda sex medan vi hoppades på kärlek, eller vad som fungerade för oss. Medan några av oss hittade andra tolv stegsprogram som hjälpt oss med våra självskadliga, beroendeframkallande beteenden, kan andra av oss ha levt livet roterande från ett beteende till ett annat. Vi kände att vi behövde något för att hjälpa oss att skilja oss från smärtan, så vi "agerade" som ett sätt att undvika "känsla".

Som barn gick vi igenom så många tuffa upplevelser ensamma. Vi kunde inte berätta för någon vad som hände eller hur vi kände. Vi kunde inte ens erkänna att galenskap vi observerade verkligen skedde. Ingen skulle lyssna, eller om de gjorde det skulle de släta över det med ursäkter eller berätta för oss att det var något fel med oss för att ens säga att det högt. Som ett resultat fester dessa tankar eller ord inuti.

Vi kan nu få en röst till vår smärta som kan höras av andra i ACA. Ingen dömer oss för att känna det sätt vi gör. Vårt sanna jag kan skina genom att inte vända sig till våra tidigare missbruk, våra tysta partners. Vi befriar oss från vårt förflutnas skuld, skam och ensamhet.

På den här dagen, om jag känner mig förbrukande, kommer jag att stanna i ögonblicket och försöka ta reda på vad som utlöser min reaktion. Jag kommer att använda alla ACA-verktyg som jag behöver för att hjälpa mig själv.


Ja jag fann ACA genom ett annan gemenskap, eftersom jag själv började att missbruka. Även jag blev en beroende peronlighet. Jag nyktrade till 1997 och det var genom att arbeta med mig själv och titta på min uppväxt som jag upptäckte att jag hade växt upp i en dysfunktionell familj. Jag lärde mig att leva en dag i taget, att jag aldrig kunde få någon annan nykter. Fast faktum är. Jag skruvade på korken eller jag drack min sista folk öl i augusti 1997. Sedan har jag inte druckit någon alkohol över 1%. Jag dricker alkoholfri öl som innehåller  0,4% alkohol.

 

Jag var aldrig ensam som barn, jag växte upp med tre halvbröder, en av dem dog i samma sjukdom, en annan har sagt upp kontakten med den övriga familjen. Föräldrarna förkortade sina liv genom sitt missbruk också. Nu har jag en ny familj och de vet om mina problem. Jag träffade fästmö tre år efter min nykterhet.
Ändå så tycker jag att jag inte hade en sådan bedrövlig barndom, jag blev aldrig slagen eller svalt. Ja jag blev kanske hånad och utan kärlek. Fast jag har hört de som har haft det mycket värre än vad jag själv har haft.
Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress