Det var ändå inte så illa

10 augusti

Vårt förflutna är en tillgång

"Vår erfarenhet säger att vårt förflutna kan vara vår största tillgång om vi är villiga att be om hjälp och göra jobbet för att ta reda på vad som hände." BRB p 153

  Vi undrar ibland hur annorlunda vi kunde ha visat sig om vi hade blivit uppvuxna utan problem med alkoholism eller familjen dysfunktion. Medan det är normalt för oss att överväga "vad händer" vet vi att när vi arbetar genom missbruk och svårigheter i vår barndom kan vi komma ut så mycket bättre på andra sidan.

  Men vad kan möjligen göra vårt förflutna en tillgång? I återhämtning ser vi att allt vi har genomgått ger oss en unik möjlighet att se djupare ut i våra liv än vad vi annars skulle ha. Vi tar oss an uppgiften att reda ut i vår historia, veta att större fred kommer att resultera. Vi besöker gamla sår så att vi äntligen kan läka såret och bättre förstå våra tankar, känslor och beteenden idag. Vi kan återvinnas över inre styrka och lära av våra kamper.

  I ACA gör vi inte allt detta arbete ensamt. Vi kan ha varit ensamma som barn, men nu har vi våra medresenärer. Vi hör dem delar samma smärta och ser den visdom och kunskap de har fått i sin egen återhämtning. Samma visdom och kunskap blir en del av vem vi är också.

  På denna dag känner jag igen att mitt förflutna ger ett unikt tillfälle att växa i självaktualisering. Jag ser fram emot de ständiga visdomsåterhämtningserbjudandenen.


 

Ja det var ju möte igår i min hemma grupp och jag var orolig över att det inte skulle komma någon. Jag var där i onsdags och det kom ingen. Så jag var på mötet i Rågsved, som är den förorten som jag är uppväxt i. Det är den förorten som jag även fann min nykterhet i en annan gemenskap. Dessvärre så är det strul, eller de håller på att bygga om tunnelbanan mellan Gullmarsplan och Globen. Så jag var orolig att det inte skulle vara någon som kom dit. Fast det var två stycken, en som hade vart där förut, och även en nykomling.

Jag är ändå glad över min uppväxt, jag hade en rätt bra uppväxt. Jag var ensam trots att jag växte upp med tre äldre bröder. En mamma som som var storkonsument och en pappa som var en periodare. Tre äldre bröder som var fem, nio och tolv år äldre än mig. Alla halv syskon, fick även tre yngre små halvsyskon som var 18, 19 och 23 år yngre. Fast de hade jag inte heller så bra kontakt med eftersom jag själv hamnade i ett missbruk. Fast jag har lyckats att skjuta det första glaset i snart tjugo tre år framför mig.

Men jag känner att jag har haft en ändå en relativt bra uppväxt. Det var varken våld, fattigdom eller missär när jag växte upp. Fast det var för lite kärlek.

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress