Här kommer texten i från aca-wsc och det är hur jag tolkar den det är inte en godkänd översättning

26 juni

Konfliktkänslor – Helger

"Vi visste att våra föräldrar skulle glömma eller skulle förminska födelsedagar eller helgdagar." BRB p 296

Den motstridiga känslomässiga förskjutningen av en semester kan utlösa en tsunami med uppskattade känslor som inte kan frysas in av någon sentimental semesterfilm, sång eller festliga dekorationer.

Att sortera ut våra motstridiga känslor och uppfattningar är inte lätt. Om det var så, så skulle vi inte gå på möten, använda oss av terapi och göra ett steg arbete. Men vi vet att dessa verktyg hjälper oss att riva upp den sammanvävda strängen i våra barndomsupplevelser så att vi kan förstå hur de påverkar oss idag.

Genom återhämtning kan semestern ge möjlighet att omvärdera våra barndomsupplevelser och hur de påverkar oss idag. Vi finner att den besvikelse vi kände på grund av våra föräldrars attityder sedan då kan ha lett oss att förringa, dagens helgdagar för att undvika vår smärta och förlust.

Genom att göra ACA-arbete kan vi inte bara undersöka våra dysfunktionella attityder och beteenden, utan även våra familjers. Från en känslomässigt nykter plats avslöjar vi många av rötterna för de hanteringsmekanismer som vi skapat för att ge mening om det osynliga. Vi kan nu placera dem i sitt riktiga perspektiv som reliker från det förflutna att ses i ett glasfall som en avlägsen del av hur saker var, inte hur vi ska vara idag.

På denna dag kommer jag att undersöka de motstridiga känslor jag förvärvade under mitt mest utsatta år, erkänna hur det var och veta att det nu är ett annat sätt att leva.

Jag fyller år på sommaren, och varje sommar så har jag vart på sommarhem, eller på kollo. Då kom alltid mina föräldrar på besök. Pappa som var periodare, brukade aldrig ha sina dryckes perioder då. Fast jag minns även hans dryckesperioder, och alla bråk med morsan. Jag själv började att fly med alkohol och även andra sinnes förändrande substanser.

Jag lyckades att bryta mitt missbruk 1997 med hjälp ut av AA. Jag hittade en grupp i den förorten, som jag bodde i då. Som jag är uppväxt i. Den är känd för sitt missbruk. Den kallades för Drogsved ut av många. Men jag lyckades att bryta mitt egna missbruk där. Jag lyckades även starta en ACA grupp där. Vi har möte på söndagar klockan 12:30 i Rågsveds Folkets hus.

Jag avskyr när saker inte blir som jag vill. Jag vet med mig att jag har ett väldigt stort ego. Det är därför som jag brukar läsa AA:s Tredje Stegs Bön varje morgon:

Gud, jag överlämnar mig till dig, för att du skall forma mig och göra med mig som du vill. Befria mig från mitt egos slaveri så att jag bättre kan utföra din vilja. Befria mig från mina svårigheter så att segern över dem kan bära vittnesbörd till dem jag vill hjälpa. Om din kraft, din kärlek och ditt sätt att leva. Må jag alltid handla enligt din vilja!”

Amen

Jag är glad över att jag vaknar nykter, jag försöker att översätta ACA:s Stora Röda Bok. Det gör jag för att öva upp min dåliga engelska och dessutom förstå hur jag har blivit så som jag har blivit.

Efter att ha avslutat Steg Fem sitter vi tysta och reflekterar över vår inventering. Vi lägger märke till vår andning och kommer ihåg att andas djupt. Vi har tittat på skam, övergivenhet, sexuella problem och ett underskott av beröm. Vi har också tittat på lagrade trauman och frusna känslor och våra andliga övertygelser. Vi känner att vi har ett inre mod som alltid har funnits där och som nu framträder. Vi kanske har haft föreställningar om andliga övertygelser eller universell sanning tidigare, men nu börjar vi tro djupare. Med Steg Fem har vi fokuserat på oss själva. Vi har gjort något för oss själva som spelar roll och som har andlig tyngd. Vi har inventerat våra liv och tagit en risk genom att berätta vår historia för en annan person. Vi har brutit mot familjeregeln att förbli tysta. Vi inser att vi är bland sanna vänner. Vi omföräldrar oss själva. Vi är inte ensamma längre.

Jag har gjort Steg Fem med en sponsor i AA. Jag har ingen sponsor i ACA, utan jag har en massa vänner i gemenskapen, som jag kan be om hjälp ut av. Jag försöker att leva i Steh Sex nu. Jag försöker översätta Joe McQ:s bok The Step we took. Jag lägger ut den på min slutna blogg ejfull.se.