Känner ingen skuld
 Här kommer texten i från aca-wsc och det är hur jag tolkar den det är inte en godkänd översättning.
 

29 februari

Skuld

"Den kritiska inre föräldern ger oss den skuldkänslan när vi funderar på att fråga efter vad vi behöver." BRB s.49

I barndomen verkade vi ha gått vilse i blandningen. När vi hade behov och uttryckte dem fick vi ofta höra att vi var själviska och självcentrerade. Eller så fick vi höra att ta hand om oss själva med ord som "växa upp!" det innebar att vi var på egen hand. Så vi fyllde våra önskemål och behov och fortsatte.

  Vi tog vanligtvis våra överlevnadsmekanismer med oss till vuxen ålder. Ofta vände de oss emellertid och vi befann oss i ännu mer dysfunktionella förhållanden och efterliknade samma ord och beteenden som användes på oss som barn.

  När vi nådde säkerheten för ACA, och med hjälp och stöd från våra medresenärer, började vi sortera igenom våra känslor och tittade ärligt på några av våra människor glädjande eller aggressiva beteenden. Vi började hitta ett sätt att fördriva vår barndoms ouppnådda skuld som kommer till oss genom vår inre kritiska förälders röst. Vi står nu bara inför konsekvenserna av våra aktuella handlingar.

  När vi arbetar med stegen får vi en chans att upptäcka andras självförlåtelse och förlåtelse. Genom allt ber vi ödmjukt om hjälp från vår högre kraft och den är där vi behöver det.

  Den här dagen kommer jag att titta inåt, be om hjälp från mina andra resenärer och min högre makt. Jag kommer att förlåta mig själv om jag är mindre än perfekt. Min kritiska inre förälders röst älskar sin makt över mig.


 

Ja jag får se min egen skuld på det jag själv gör. Fast mina kritiska inre föräldrar säger att jag inte duger som jag är. Men jag har lärt mig att jag duger som jag är. Jag lägger ingen skuld på mina föräldrar, de gjorde så gott de kunde. Jag själv tog ju efter mina föräldrars drickande. Men jag slutade att dricka 1997. Pappa själv slutade att dricka runt 2000. Så han levde de sista tolv åren i nykterhet. Mamma sa att hon också var alkoholist, fast jag tror att det var bara något hon drog till med efter att jag själv hade erkänt min sjukdom. När jag har studerat AA:s Stora Bok så ser jag att hon var mer en storkonsument och att jag själv blev en alkoholist. Den skulden som jag har för det har jag så många andra bloggar att skriva om.