Christer

Även jag drabbades ut av sjukdomen
Här kommer texten i från aca-wsc och det är hur jag tolkar den det är inte en godkänd översättning.
 

18 september

 

Läkning

"Att vara i ett ACA tolv stegsmöte var på en plats där jag utan att tala satt med andra som verkligen kände mig." BRB p.XVII

Allt vi visste var att våra liv inte fungerade. Mitt i dysfunktionen fann vi styrkan att nå ut för att hjälpa. Det föreslog att vår barndom fortfarande påverkar oss och att ACA kan vara en bra idé. Så vi tog ett hopp av tro och deltog i vårt första ACA-möte.

  Nästan omedelbart kände vi en känsla av bekvämlighet utan att verkligen veta vad den här gruppen handlade om. Vi började höra vad andra sa, det var som om de kände oss utan att faktiskt veta om oss. Vi insåg att vi alla hade liknande egenskaper som ett resultat av att de kom upp i dysfunktionell galenskap. Vi visste att vi hade kommit fram till en potentiell lösning för att så ofta känna sig ensam och annorlunda.

Vi fann att denna process av helande visade oss hur man växer inifrån och vi visste att vi var på rätt väg. Vi fann stor tröst i vetskapen att de 12 stegen ledde oss till andlig återhämtning och tillväxt. ACA hjälpte att hitta en väg ur isolering, rädsla och gränsernas besynnerlighet.

På denna dag kommer jag att minnas den känsla av säkerhet jag hittar i mitt möte. Jag vet att jag inte längre är ensam.


 

Ja i dag är det möte i min hemma grupp i Rågsved. Jag hoppas att det är fler som kommer på mötet. Jag mins det första mötet jag var på. Det var inne på Maria gruppen. Men det måste ha vart för 18 år sedan. Men jag hade ju vart i andra gemenskaper, eftersom jag tog efter mina föräldrars missbruk. Men jag nyktrade till i augusti 1997. Det var när jag arbetade i de stegen som jag funderade på hur det kom sig att jag fick den här sjukdomen. Fast det har jag andra gemenskaper att gå till.

Även jag drabbades ut av sjukdomen
Här kommer texten i från aca-wsc och det är hur jag tolkar den det är inte en godkänd översättning.
 

18 september

 

Läkning

"Att vara i ett ACA tolv stegsmöte var på en plats där jag utan att tala satt med andra som verkligen kände mig." BRB p.XVII

Allt vi visste var att våra liv inte fungerade. Mitt i dysfunktionen fann vi styrkan att nå ut för att hjälpa. Det föreslog att vår barndom fortfarande påverkar oss och att ACA kan vara en bra idé. Så vi tog ett hopp av tro och deltog i vårt första ACA-möte.

  Nästan omedelbart kände vi en känsla av bekvämlighet utan att verkligen veta vad den här gruppen handlade om. Vi började höra vad andra sa, det var som om de kände oss utan att faktiskt veta om oss. Vi insåg att vi alla hade liknande egenskaper som ett resultat av att de kom upp i dysfunktionell galenskap. Vi visste att vi hade kommit fram till en potentiell lösning för att så ofta känna sig ensam och annorlunda.

Vi fann att denna process av helande visade oss hur man växer inifrån och vi visste att vi var på rätt väg. Vi fann stor tröst i vetskapen att de 12 stegen ledde oss till andlig återhämtning och tillväxt. ACA hjälpte att hitta en väg ur isolering, rädsla och gränsernas besynnerlighet.

På denna dag kommer jag att minnas den känsla av säkerhet jag hittar i mitt möte. Jag vet att jag inte längre är ensam.


 

Ja i dag är det möte i min hemma grupp i Rågsved. Jag hoppas att det är fler som kommer på mötet. Jag mins det första mötet jag var på. Det var inne på Maria gruppen. Men det måste ha vart för 18 år sedan. Men jag hade ju vart i andra gemenskaper, eftersom jag tog efter mina föräldrars missbruk. Men jag nyktrade till i augusti 1997. Det var när jag arbetade i de stegen som jag funderade på hur det kom sig att jag fick den här sjukdomen. Fast det har jag andra gemenskaper att gå till.

Ny version av sinnesro bönen
Här kommer texten i från aca-wsc och det är hur jag tolkar den det är inte en godkänd översättning.
 

17 september

Geografiskt botemedel

"Även om vi blev piskade emotionellt hoppades vi att ett nytt förhållande, ett nytt jobb eller en förflyttning skulle vara botemedlet, men det var aldrig." BRB p. 334

Vi gav allt till andra människor. Vi var lärda att göra det. Vem vi var som människor, våra förhoppningar och drömmar var inte viktiga.

Vi befann oss i gammal situation igen och om igen, med olika ansikten. Vi flyttade till ny stad för att komma ur vissa vanor vi bytte jobb och vi slutade relationer. Men våra föräldrar fortsatte att dyka upp i olika former, eller det var det destruktiva förhållandet vi hade med vår farbror eller syster, men med ett annat ansikte.

Några ACA-möten använde denna version av sinnesrobönen.

Högre makt, ge mig lugnet

att acceptera de människor jag inte kan ändra

modet att ändra det jag kan

och visdom att veta att den är för mig.

Det gör ont när vi börjar komma ur förnekelse, men det gör inte ont för evigt. Vi håller fast vid vårt program och till vår högre kraft. Vi lär oss att vårda de delar av oss som behöver uppmärksamhet för att växa. Vi tar med ljus där det inte finns något ljus genom att visa kärleken i universum på de sårade delarna som fortfarande gömmer sig inne i oss. De vill komma ut för att berätta sina historier och läka.

På den här dagen, med hjälp av min högre kraft, kommer jag att fokusera på mig själv för att hitta den lösning som kommer att hindra mig från att upprepa mina tidigare mönster.


Ja det finns ju flera som inte gillar Gud, jag har ju läst sinnesro bönen så här: 

 

"Gud, ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra,
mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden."
 
Men jag kanske ska skriva ut den andra, till våra möten i Rågsved på tisdagar. Jag har för mig att vi har pratat om det på något praktiskt möte. Fast vi är en sådan liten grupp, Brukar ju bara vara en eller två på mötet. Sista praktiska mötet så var jag sjuk och då var det bara en person på det mötet. Jag kanske flyr in i möten i stället för att leva livet? Fast livet består ju ut av möten, och jag mår bra ut av dem. Sinnesrobönen är den enda bönen som jag kan utantill.