Christer

Jag tror på mig själv i dag.

Icke Godkänd översättning SMR

 

31 oktober

Felaktig tro

 

"Effekterna av verbalt och emotionellt missbruk är svåra att förstå eftersom vi aldrig tänkte att vi kunde utmana vad som var sagt till eller om oss förrän vi hittade ACA. Om vi ​​fick veta att vi var värdelösa eller okunniga som barn trodde vi det utan tvekan. "BRB p. 30

 

För många av oss lärde vår vårdare oss i ord och handling att vi var värdelösa. När det inte fanns någon mat trodde vi att det var för att vi inte förtjänade någon. Vi var dåliga. Vi grät ensamma på våra rum, men så småningom lärde vi oss att inte gråta när vi såg att det gjorde oss mer sårbara. Vi drog oss tillbaka från våra kroppar och känslor tills ingenting fanns kvar utan förvirring.

 

Traumat var fullständigt. Vi hade blivit bortdomnade zombies tvångssökande efter nästa chock för att påminna oss att vi fortfarande levde. Nu tillåter vi oss att bli arga på dem som skadade oss, och på andra som visste men ingenting gjorde. Vi skriver dagbok och pratar med vänner. Vi rasar, slår kuddar med brännbollsträ och skriker om vi måste, men vi håller inte allt inom oss längre.

 

Vi släpper taget om den skuld vi lagt på oss själva. Vi vet att vi inte var orsaken till vad som hände. Nu väljer vi att vara med dem som validerar oss när vi pratar om vad som hände och släpper taget om dem som stirrar tomt när vi berättar om vår barndom. Vi trycker inte upp det i ansiktet på dem - vi släpper bara taget.

 

Bara för idag väljer jag att prata med dem som verkligen kan höra mig och släppa dem som inte kan det. Jag vet att jag är värdefull och förtjänar att ha omhändertagande människor i mitt liv.


Ja det här är inte min översättning. När jag försökte översätta så blev det jätte konstigt. Fast jag ska visa hur den blev. Jag måste sluta att skämmas över min dåliga engelska.

 

31 oktober

Falsk tro

"Effekten av verbal och känslomässigt övergrepp är svår att förstå, för vi trodde aldrig utmanare vad som var sagt till oss eller om oss tills vi hittade ACA. Om vi fick veta att vi var värdelösa eller okunniga som barn trodde vi det utan tvekan." BRB p.30

För många av oss lärde våra föräldrar oss i gärning och handling att vi var värdelösa. När det inte fanns någon mat trodde vi att det var för att vi inte förtjänar någon. Vi var dåliga. Vi grät ensam i våra rum, men så småningom lärde oss inte att gråta när vi såg att det gjorde oss mer sårbara. Vi gick tillbaka från våra kroppar och känslor tills ingenting var kvar utan förvirring. Traumat var fullständigt. Vi hade blivit bedövade zombies tvångssökande efter nästa chock för att påminna oss att vi fortfarande levde.

Vi tillåter oss nu att bli arg på dem som skadade oss och andra som visste och gjorde ingenting. Vi skrev dag, vi pratar med vänner. Vi raser och slår kuddar med basebollträn och skriker om vi måste, men vi håller inte allt inne. Vi slutar att skylla oss själva. Vi vet att vi var orsaken till vad som hände.

Vi väljer nu att vara runt dem som utvärderar oss när vi talar om vad som hände och släppa dem som stirrar blankt när vi berättar vår barndom. Vi bokstaverar inte ut det - vi släpper bara.

På den här dagen väljer jag att prata med dem som verkligen kan bära mig och släppa bort dem som inte kan. Jag vet att jag är värd och förtjänar att ta hand om människor i mitt liv.

 
Det här är min översättning. Jag översätter för att bli bättre i engelska och dessutom att tillfriskna. Vi som arbetar med det här programmet hjälper varandra. Var ju i min hemma grupp i går och jag är så glad över att det kommer folk till mötet. I början ut av året så satt jag själv många gånger, nu brukar det i alla fall komma någon som gör mig sällskap.Jag hoppas verkligen att mötet i Rågsved växer och blir större.
Vi pratar om oss själva på mötet
Här kommer texten i från aca-wsc och det är hur jag tolkar den det är inte en godkänd översättning.
 

30 oktober

Tradition tio

"Som en gemenskap har vi ingen åsikt om yttre problem. Vi finns för ett ändamål: Att bära budskapet till de som fortfarande lider av effekterna av att växa upp i en dysfunktionell familj". BRB s.539

Problemen med sjukdomsbegreppet alkoholhaltiga/dysfunktionella familjesystem är oändliga. Vi kunde sitta i mötet och prata om dem kontinuerligt utan att någonsin fokusera på oss själva. Många av oss kan händelse flyttas för att involvera oss själva i en yttre orsak som ett sätt att "försöka rädda världen". Men detta skulle vara en återskapande av dysfunktionen som lärt sig i barndomen där vi behandlade andras behov istället för oss själva.

När ACA håller sig borta från den offentliga kontroversen är vår dörr öppen för alla som vill återhämta sig från de dysfunktionella effekterna av deras barndom. Om vi skulle ta ställning till en eventuell kontrovers kan vi i första hand locka till några personer som är intresserade av den orsaken, men vi kan späda ut vårt meddelande och eventuellt göra det osäkert för ACA:s i allmänhet.

Om vi som individer bestämmer efter noggrann tanke att vi vill vara involverade i ett problem utanför gränserna för ACA, är vi medvetna om att vi inte representerar ACA. På så sätt behåller mötena en enkelhet, förbli fri från emotionell förgiftning och ge det vuxna barnet den bästa chansen att återhämta sig.

På den här dagen hjälper jag mitt möte att hålla fokus på ACA-återhämtning. Om utanför problem uppstår, kommer jag respektfullt påminna andra tradition Tio, bekräftar för mig själv att ACA är min chans att kämpa mig själv som den viktigaste orsaken i mitt liv.


Ja den här översättningen var ju inte den bästa. Fast den tionde traditionen säger 
ACA har ingen åsikt om yttre angelägenheter, alltså bör ACA:s namn aldrig bli indraget i offentliga tvister. Vi ska ju vara på mötet och prata om oss själva. Hur vi hanterar olika problem som sker i vardagen. Vi kan inte ändra på lagar och sånt, fast vi kan ju framföra våra åsikter. Fast det ska ske utanför mötet och utan att dra in ACA:s namn i det hela. Vi får ha personliga åsikter, fast dem får vi hålla oss till utanför mötena. I kväll så är det möte i min hemma grupp i Rågsved. Det var hela sju stycken på förra mötet hoppas att det kommer många även på detta möte klockan 19:00 i Rågsveds folkets hus.
Vad fick vi från våra föräldrar?
 

29 oktober

Här kommer texten i från aca-wsc och det är hur jag tolkar den det är inte en godkänd översättning.

Den skuld som föräldrarna överförde

"Det är inte syftet med de tolv stegen i ACA att placera skulden på föräldern eller vårdhavaren, men det vuxna barnet får inte heller skydda föräldrarna under inventeringsprocessen." BRB s.109

Fördömande eller rasande på oss själva för att inte göra något "rätt" är en överföring från vår dysfunktionella barndom. Detta beteende var programmerat i oss. I ACA lär vi oss att ändra det genom att omprogrammera oss själva för att vara snäll mot både vårt inre barn och vårt vuxna jag:et.

När vi är frestade att fastna för att skylla våra föräldrar för allt som är fel i våra liv, påminner vi oss om att ACA inte handlar om skuld. Vi besöker förflutna för att lära oss varför vi tänker och agerar som vi gör och lär oss ut hur vi förändrar våra tankemönster. Och vi tar ansvar för Samtidigt som vi strävar efter att förlåta våra föräldrar så att vi kan släppa bort vår vrede, betyder det inte att vi förlåter deras rensningar. Vi lär oss att förlåta personen som är åtskild från åtgärden. Dysfunktion är en familj som släpper ner genom generationerna. Även om vi förlåter, kan det fortfarande vara nödvändigt att skilja från personer som fortsätter att vara osäkra våra egna handlingar som vuxna.

Samtidigt som vi strävar efter att förlåta våra föräldrar så att vi kan släppa bort vår vrede, betyder det inte att vi förlåter deras saneringar. Vi lär oss att förlåta personen som är åtskild från åtgärden. Dysfunktion är en familj som släpper ner genom generationerna. Även om vi förlåter, kan det fortfarande vara nödvändigt att skilja från personer som fortsätter att vara osäkra.

Vi känner igen var vårt självskadande beteende härrörde och vet att vi inte behöver hänga på dem. Vi accepterar att vi är människor, och som sådan vet vi att vi oundvikligen kommer att göra misstag. Men vi är inte nu, inte vi någonsin varit ett misstag.

På den här dagen hedrar jag mig själv som min egen bästa vän. Jag kommer att stoppa cykeln av självpåverkad känslomässig missbruk som lärt sig genom generationerna av dysfunktion.


 

Ja jag blev ju själv en alkoholist, men jag skruvade på korken och tjugohundra någon gång så slutade även farsan att dricka. Efter några år när jag arbetade i AA:s program började jag fundera på hur det kom sig att jag blev en alkoholist. Då tittade jag på min barndom och såg att pappa var en periodare. Mamma som drack mycket, men kunde ändå sköta ett hem med fyra struliga pojkar och även arbeta som dessutom lagade mat. Men hon erkände ju senare att det inte var så mycket kärlek i familjen. Hon hade shälv vuxit upp i ett kärlekslöst hem. Men hennes mamma och pappa var absolutister.
En som kan översätta texten bättre har översatt den också.

Icke Godkänd översättning SMR

 

29 oktober

Den skuld som förts över på oss från våra föräldrar

"Det är inte syftet med de tolv stegen för ACA att lägga skuld på föräldern eller annan vårdnadshavare. Det vuxna barnet får dock inte skydda föräldrarna under inventeringsprocessen. "BRB p. 109

 

Fördömande eller rasande på oss själva för att inte göra något "rätt" är en överföring från vår dysfunktionella barndom. Detta beteende var programmerat i oss. I ACA lär vi oss att ändra det genom att omprogrammera oss själva för att vara snälla mot både vårt inre barn och vårt vuxna jag. . När vi är frestade att fastna i att skylla på våra föräldrar för allt som är fel i våra liv, påminner vi oss om att ACA inte handlar om det. Vi besöker vårt förflutna för att lära oss varför vi tänker och agerar som vi gör, och lär oss hur vi kan förändra våra tankemönster. Och vi tar ansvar för våra egna handlingar som vuxna.

 

Medan vi strävar efter att förlåta våra föräldrar så att vi kan släppa taget om vår harm, betyder inte det att vi förlåter det de gjort mot oss. Vi lär oss att förlåta personen som är inte handlingen. Dysfunktion är en familjesjukdom som förs vidare i generationer. Även om vi förlåter, kan det fortfarande vara nödvändigt att ta avstånd från personer som fortsätter att vara otrygga för oss. Vi känner igen var våra självskadebeteende kommer ifrån och vet att vi inte behöver behålla dem. Vi accepterar att vi är människor, och som sådan vet vi att vi oundvikligen kommer att göra misstag. Men vi är inte, och har aldrig varit, ett misstag.

 

Bara för idag ska jag vara min egen bästa vän. Jag kommer att sluta återskapa de känslomässiga kränkningar/övergrepp som förts över till mig genom generationerna av dysfunktion.

 
Ja det här var ju en annorlunda översättning. Jag vet i dag att jag duger så som jag är. Trots att jag kan ha en massa fel och brister. Fast det är mycket som jag gör rätt också. Så som att jag slutade dricka 1997 och att även farsan slutade 2000 och fick dö nykter. För hoppningsvis så kommer även jag att göra det. Fast jag hoppas att det är långt till dess. Jag har ju redan gjort det, dött alltså, men då var jag inte nykter och det var i det förra århundradet.