29 oktober

Här kommer texten i från aca-wsc och det är hur jag tolkar den det är inte en godkänd översättning.

Den skuld som föräldrarna överförde

"Det är inte syftet med de tolv stegen i ACA att placera skulden på föräldern eller vårdhavaren, men det vuxna barnet får inte heller skydda föräldrarna under inventeringsprocessen." BRB s.109

Fördömande eller rasande på oss själva för att inte göra något "rätt" är en överföring från vår dysfunktionella barndom. Detta beteende var programmerat i oss. I ACA lär vi oss att ändra det genom att omprogrammera oss själva för att vara snäll mot både vårt inre barn och vårt vuxna jag:et.

När vi är frestade att fastna för att skylla våra föräldrar för allt som är fel i våra liv, påminner vi oss om att ACA inte handlar om skuld. Vi besöker förflutna för att lära oss varför vi tänker och agerar som vi gör och lär oss ut hur vi förändrar våra tankemönster. Och vi tar ansvar för Samtidigt som vi strävar efter att förlåta våra föräldrar så att vi kan släppa bort vår vrede, betyder det inte att vi förlåter deras rensningar. Vi lär oss att förlåta personen som är åtskild från åtgärden. Dysfunktion är en familj som släpper ner genom generationerna. Även om vi förlåter, kan det fortfarande vara nödvändigt att skilja från personer som fortsätter att vara osäkra våra egna handlingar som vuxna.

Samtidigt som vi strävar efter att förlåta våra föräldrar så att vi kan släppa bort vår vrede, betyder det inte att vi förlåter deras saneringar. Vi lär oss att förlåta personen som är åtskild från åtgärden. Dysfunktion är en familj som släpper ner genom generationerna. Även om vi förlåter, kan det fortfarande vara nödvändigt att skilja från personer som fortsätter att vara osäkra.

Vi känner igen var vårt självskadande beteende härrörde och vet att vi inte behöver hänga på dem. Vi accepterar att vi är människor, och som sådan vet vi att vi oundvikligen kommer att göra misstag. Men vi är inte nu, inte vi någonsin varit ett misstag.

På den här dagen hedrar jag mig själv som min egen bästa vän. Jag kommer att stoppa cykeln av självpåverkad känslomässig missbruk som lärt sig genom generationerna av dysfunktion.

---

 

Ja jag blev ju själv en alkoholist, men jag skruvade på korken och tjugohundra någon gång så slutade även farsan att dricka. Efter några år när jag arbetade i AA:s program började jag fundera på hur det kom sig att jag blev en alkoholist. Då tittade jag på min barndom och såg att pappa var en periodare. Mamma som drack mycket, men kunde ändå sköta ett hem med fyra struliga pojkar och även arbeta som dessutom lagade mat. Men hon erkände ju senare att det inte var så mycket kärlek i familjen. Hon hade shälv vuxit upp i ett kärlekslöst hem. Men hennes mamma och pappa var absolutister.

En som kan översätta texten bättre har översatt den också.

Icke Godkänd översättning SMR   29 oktober Den skuld som förts över på oss från våra föräldrar "Det är inte syftet med de tolv stegen för ACA att lägga skuld på föräldern eller annan vårdnadshavare. Det vuxna barnet får dock inte skydda föräldrarna under inventeringsprocessen. "BRB p. 109   Fördömande eller rasande på oss själva för att inte göra något "rätt" är en överföring från vår dysfunktionella barndom. Detta beteende var programmerat i oss. I ACA lär vi oss att ändra det genom att omprogrammera oss själva för att vara snälla mot både vårt inre barn och vårt vuxna jag. . När vi är frestade att fastna i att skylla på våra föräldrar för allt som är fel i våra liv, påminner vi oss om att ACA inte handlar om det. Vi besöker vårt förflutna för att lära oss varför vi tänker och agerar som vi gör, och lär oss hur vi kan förändra våra tankemönster. Och vi tar ansvar för våra egna handlingar som vuxna.   Medan vi strävar efter att förlåta våra föräldrar så att vi kan släppa taget om vår harm, betyder inte det att vi förlåter det de gjort mot oss. Vi lär oss att förlåta personen som är inte handlingen. Dysfunktion är en familjesjukdom som förs vidare i generationer. Även om vi förlåter, kan det fortfarande vara nödvändigt att ta avstånd från personer som fortsätter att vara otrygga för oss. Vi känner igen var våra självskadebeteende kommer ifrån och vet att vi inte behöver behålla dem. Vi accepterar att vi är människor, och som sådan vet vi att vi oundvikligen kommer att göra misstag. Men vi är inte, och har aldrig varit, ett misstag.   Bara för idag ska jag vara min egen bästa vän. Jag kommer att sluta återskapa de känslomässiga kränkningar/övergrepp som förts över till mig genom generationerna av dysfunktion.