Hur mycket reagerar jag?
Här kommer texten i från aca-wsc och det är hur jag tolkar den det är inte en godkänd översättning.
 

24 januari

Skådespelare vs Reaktor

 

 

"Den här boken kommer verkligen att flytta dig från en reaktor till en skådespelare i livet. Som sagt i många tolv steg-program fungerar det om du arbetar med det." BRB p.xix

   Som barn lärde de flesta av oss att vara reaktiva som överlevnadsmekanism. Om vi inte "hoppa till det" utan att ifrågasätta, straffades vi vanligtvis. Vi lärde oss vara defensiva och måste ofta förklara även de minsta av våra handlingar. Vi reagerade av rädsla och gjorde vad som var nödvändigt för att undvika att komma i trubbel.

  Som vuxna kan den här konditionen ha en positiv inriktning - kanske är vi de som snabbt reagerar på en kris och räddar dagen. Men vi kan också vara de som reagerar snabbt för att svara på någons påträngande fråga, senare förstod att det inte var deras verksamhet. Då bereder vi oss själva för att vara så "dumma". Eller kanske är vi de som slår ut något olämpligt för att något utlöste oss.

  ACA:s Big Red Book skrevs för att hjälpa oss att upptäcka och förstå rötterna för våra dysfunktioner. Vi lär oss att vi bär en kritisk inre förälder som får oss att reagera på sätt som vi inte längre är bekanta med. Eftersom vi arbetar i programmet för att tysta den kritiska röst, känner vi lugnare. Vi lär oss att sluta, fråga och bestämma vad vår roll är och borde vara, snarare än att hoppa till slutsatser. Gradvis blir vi de skådespelare som tänker på oss själva ... och den kritiska rösten tappar.

  På denna dag tar jag tid att läsa från den stora röda boken för att hjälpa mig att tysta den kritiska röst som fortfarande kan få mig att reagera.


Ja det är ju inte riktigt bra översatt, fast jag förstår något så när. Jag vet att vi vuxna barn reagerar på olika sätt. Jag själv drog mig in i min egna kammare, och lät fantasin flöda. Jag är ingen som går på och kritiserar eller ställer till med några stora scener. Jag är allt för rädd för det. Jag kan nog riskera att bli en dörrmatta. Fast jag arbetar på att få min kritiska förälder att ta sitt ansvar. Att ta hand om det lilla rädda inre barnet.. Det gör jag genom att tro på mig själv, och säga till mig själv. "Jad duger som jag är". Jag skulle kanske behöva reagera mera.

 

Skriv en kommentar
Namn*
E-postadress*
Blogg-adress