stärka min återhämtning.blogg.se - Att ta vara på det vi har lärt oss

Här kommer texten i från aca-wsc och det är hur jag tolkar den det är inte en godkänd översättning.

28 mars

Förbindelse

"Som vuxna barn har vi länge levat isolerat. Återhämtning handlar om anslutning." BRB p. xxiv

Vi hör ofta i möten att programmet "fungerar när du jobbar med det." Och vi arbetar hårt på det. Men ibland befinner vi oss, plötsligt verkar det, återfall. Vi är oroliga över att säga fel sak, inte känner sig förenad med dem omkring oss, känner sig överväldigad, förhalar och slösar bort tiden på vår rädsla för att göra något bra för oss själva. När vi inser vad som händer kan vi fråga oss, "Hur kan jag dra tillbaka detta?"

Men den frågan saknar meningen med hur programmet fungerar. Den bättre frågan är "Vem kan jag nå ut till?" Vi påminner oss om att vi inte längre är ensamma. Att vara kompulsivt självförtroende håller oss fast på ett ställe som vi inte längre vill vara.

Genom att förstå att vi har alternativ lär vi oss att den enkla handlingen att hämta telefonen eller gå till ett möte kan göra hela skillnaden. Det tar bara lite förtroende. Vad har vi att förlora? Kanske bara våra känslor av värdelöshet, självmedlidande, skam och självlåtande som kan tyckas lura precis runt hörnet. Och hur bra det känns att arbeta genom dessa känslor, en dag i taget! Vi tycker att det känns att arbeta genom dessa känslor, en dag i taget! Vi finner att programmet fungerar. Vi har nu tillräckligt med bevis.

På den här dagen litar jag på att den enkla anknytningen att ansluta sig till en kollega i ACA är vad programmet handlar om. Det kan hålla mig på en positiv väg med min högre kraft och min återhämtning.

Jag arbetar på det när jag försöker att översätta det här och även i från Dagliga bekräftelser för vuxna barn av alkoholister. Jag har ju också en blogg som heter fredlig där jag lägger upp lite allt möjlgt. I dag var det ett Indiskt ordspråk. Är glad över att jag startade gruppen i Rågsved, där det kommer lite folk då och då. Men jag är nog ändå rätt isolerad, det är aldrig någon som hör av sig till mig. Det kan kännas ensamt. Jag har försökt att höra ut av mig till andra, men som vuxet barn är det svårt. Jag tänker att jag kanske stör dem. De vill säkert inte ha med mig att göra eftersom de aldrig hör ut av sig till mig.Men jag får se det som att jag ändå duger som jag är.