26 september

Ödmjukhet

"Med ödmjukhet blir vi mer eftertänksam i våra beslut, och vi är långsammare till ilska. Vi börjar bli aktörer snarare än reaktorer till livets situationer. BRB s.224

  Som barn kan vi ha blivit förnedrade och berättade att vi inte nådde upp. När vi växte bestämde vi att vi behövde bevisa vårt värde. När vi fullbordade saker väntade vi på bekräftelse. De flesta beslut som vi fattat var inriktade på att få denna yttre bekräftelse. Om någon var oense med oss, kändes det som en attack. Vi slog ut och försökte straffa dem. Vi kan ha ytterligare reagerat genom att öka våra ansträngningar för att bevisa vårt värde.

  I ACA lär vi oss om ödmjukhet, och att det inte har något att göra med förnedring, ett hjärte sår. ACA lär oss att ödmjukhet är vägen till inre fred och att hitta vårt sanna jag. Om vi gör någonting för andra, behöver världen inte veta. Vi behöver inte utmärkelser. Och när vi vanligen brukar komma på för oss att reagera först och skälla ut, tar vi nu ett steg tillbaka och undersöker verkligheten.

  Denna förändring är inte lätt. Våra osäkerheter och utlösare är ofta precis under ytan, och vi kan falla i gamla mönster. Men när vi använder våra nya verktyg har vi mer självmedvetenhet. Vi lär oss att se i spegeln och känna oss i fred med det vi ser.

  På den här dagen kommer jag att komma ihåg att ödmjukhet håller mig jordad och på lika villkor med dem runt omkring mig. Jag behöver inte vara större än att ha värde.

Ja jag behöver ödmjukhet i mig. Jag börjar morgonen med AA:s tredje stegs bön. Eftersom även jag precis som mina föräldrar blev en alkoholist.

”Gud, jag överlämnar mig till dig – för att du skall forma mig och göra med mig som du vill. Befria mig från mitt egos slaveri så att jag bättre kan utföra din vilja. Befria mig från mina svårigheter så att segern över dem kan bära vittnesbörd till dem jag vill hjälpa – om din kraft, din kärlek och ditt sätt att leva. Må jag alltid handla enligt din vilja!”

amen

I och med att jag själv blev en alkoholist, dessutom ett vuxet barn, så blev jag väldigt egocentrerad. Vill inte vara egoistisk, fast dem ligger väldigt nära varandra. I morgon förmiddag klockan 12:30 ska jag till Rågsveds folkets hus, och hoppas på sällskap på ACA mötet. Fast ödmjuk som jag är så räknar jag inte att någon kommer. Men jag själv kommer att åka dit, jag får väl sätta mig och läsa och arbeta med stegen för mig själv. Det är ju mitt liv som jag vill ha till rätta. Fast jag vill ju gärna höra andras delningar, och hoppas på att det jag delar med mig ut av kan hjälpa någon annan.