Här kommer texten i från aca-wsc och det är hur jag tolkar den det är inte en godkänd översättning

 

29 maj

uppvaknande ande

"I ACA bär vi andens uppväckning ner till den djupaste nivån där inre barnet är förlamat av rädsla." BRB p.360

   När vi deltog i vårt första ACA-möte kan tolv stegsspråk ha skrämt oss. Vad var det för dessa människor som talade om? Var denna del av någon kult? Var det säkert att fortsätta komma hit? Kunde dessa människor verkligen vara lyckliga, även med alla sina problem?

  När vi fortsatte att komma tillbaka lärde vi oss att undersöka återhämtningen långsamt och börja bli en inre kärleksfull förälder till de skadade delarna av oss själva som skadade längre än fjärran. Vi hittade smärtan och den skam som var djupt inne i oss. Men vi fann också att under dessa saker låg en livspringa av livet, energin att bära oss genom vad som helst och allting. Vi upptäckte en väg inuti oss själva, en väg som kunde leda oss hem bör vi ha modet att följa det. Vi behövde inte längre göra det ensam.

  På denna dag har jag tro på att jag, genom att trösta mitt inre barn, också kommer närmare min högre kraft.

---

Jag som hade följt mina föräldrars intresse för dryckesskap. Började också fly med alkohol, och jag tog även till andra sinnesförändrande substanser. Men min huvuddrog var alkohol. Jag bodde som unge i förorten Rågsved. Där hägrade ju hasch försälningen, och det röktes på pipor i var och varannan buske. Även jag hängde på den trenden. Jag hade syskon som tog olika droger. Fast det skulle ta en lång tid innan jag förstod de tolv stegen i AA. Jag höll till och med på att dö på grund ut av konsekvenserna ut av mitt alkohol missbruk. Det var 1995, då jag blev svårt misshandlad utanför dåvarande fryshuset. Jag hamnade då på sjukhus. Jag till och med dog ett tag i ambulansen på grund ut av den brutala misshandeln (hemskbild). På grund av misshandeln så fick jag en hjärnskada. Det visar sig framförallt genom min dåliga balans och att jag även kan sluddra ibland. Det kan låta som om jag är onykter, fast jag inte har druckit sedan 1997. Men jag skulle vara nykter, ett år efter misshandeln. Det gjorde jag, men så var jag på flaskan igen. Men 1997 så hittade jag tillbaka till AA och började studera den stora boken från AA. Men 2003 så hittade jag även gemenskapen ACA och jag funderade på varför jag hade börjat supa så som jag hade gjort.

 

 Så då började jag att studera deras program. Fast jag hade ju ändå en rätt bra barndom. Det var fysiskt våld. Jag fick mat och hade rena kläder. Fast pappa var en periodare, och när han söp till, så var det bara alkoholen som gällde. Men mamma som var en stor konsument hon drack vin varje dag, fast hon arbetade, skötte hemmet och tog även hand om faran när han söp till. Men det var inte hela tiden. Han hade många långa nyktra perioder. Han levde de sista tolv åren nykter. Mamma sa även att hon hade sjukdomen, men slutade inte att dricka. Hon gick bort 2017 fem år efter pappas bortgång. Fast jag var i alla fall nykter, deras sista tid i världen.