Här kommer texten i från aca-wsc och det är hur jag tolkar den det är inte en godkänd översättning

5 juni

Upplösning

"I vissa fall skapas en effekt hos vuxna. Det vuxna barnet har skilts åt från sin kropp." BRB s. 17

  Som barn lärde vi oss att gå utanför oss själva för att lindra smärtan av vad som hände i ögonblicket. Att vara föremålet för våra föräldrars onda verbala och/eller fysiska attacker skadade fruktansvärt, men många av oss upplevde också missbruk i händerna på familjen "vänner" och syskon som fortsatte i åratal. Vi lärde oss att vara "någon annanstans" när det hände. Vi var rädda för att säga någonting för att vi fruktade övergiven av vad som helst tuffa relationer vi hade.

  Som ett resultat blev många av oss vuxna som fruktade myndighet. Om vi var rädda för vår far, kan vi ha blivit rädda för män. Om vår mamma var förövaren var vi rädda för kvinnor. Trots detta ville vi att dessa människor skulle älska oss. När de var olyckliga med oss blev vi hjälplösa barn, som inte kunde tala om vår sida av historien. Vi förlorade vår självständighet.

 Idag känner vi igen våra mönster. Vi vet vad som händer när det händer. Vi har val att inte använda vår överlevnadskunskap för barndomen. I stället bekräftar ACA för oss att vi är vuxna och våra känslor är viktiga. Vi behöver inte godkännande från andra. Vi äger vem vi är. Vi kan fråga om vad vi verkligen vill, i stället för att söka godkännande och vara en person som alltid är till lags för andra.

  På denna dag lyssnar jag noga på mitt hjärta. Jag kommer att tala upp och rösta på mina känslor och veta att ingen övergivenhet är mer smärtsam än när jag överger mitt sanna jag.