Här kommer texten i från aca-wsc och det är hur jag tolkar den det är inte en godkänd översättning.

9 september

Inre barn

  "Familjedysfunktion driver det inre barnet i att gömma sig och lämnar tillstånd av rädsla som vi väljer även i vuxens själ. Även om det inre barnet eller det sanna jaget kan vara gnistan av vår kreativitet, måste vi också komma ihåg att barnet är en djupt skadad del av oss själva. "BRB sid. 303

   För att skydda oss själva mot smärtan av att ha en dysfunktionell familj stänger vi bort vårt mest livliga väsen, vårt sanna jag. Instinktivt visste vi det här anbudet och den utsatta delen av oss var osäker och måste gömmas bort. Idag kan vi ha förlorat kontakten med vårt sanna jag ett inre barn och glömmer att han eller hon väntar på att bli botad.

   Vi har många begravda smärtor och besvikelser som utlöses när vi påminner om omständigheterna kring vår ursprungliga smärta. Det är dem som vårt inre barn reagerar och vi kan vara engagerade i självförstörande beteende om vi inte ger lämplig komfort och trygghet.

  När vi arbetar ACA-programmet och tar dig tid att upptäcka din smärta när du behandlar vårt inre barn med ovillkorlig kärlek börjar vi läka. Att ha modet att lyssna kommer att avslöja den smärta som vi förnekade så länge. Det kommer också att återfå vår barnsliga glädje och undran. Vi ger röst till barnet inom så att vi äntligen kan lösa smärta som han eller hon har gjort sig skyldig till.

  På den här dagen stöder jag medvetet mitt inre barn, så vi har båda friheten att läka och känna sig trygg.

---

 Jag försöker att ta hand om mitt inre barn nu mera. Jag har hela tiden haft ett bra arbete med mitt inre barn. Jag håller ju på att försöka översätta engelska böker. Det är för min egen skull. Jag är urusel på engelska, så jag arbetar med att översätta med Google translater, så det är kanske inte korrekt översatt. Men jag kan ju förstå lite hur jag har blivit, så som jag har blivit. Jag själv började att fly med alkohol själv. Jag höll till och med på att dö på grund ut av mitt missbruk. 1995 blev jag svårt misshandlad utanför det gamla Fryshuset. Låg på sjukhus i nio månader och läkarna sa att jag inte skulle dricka någon alkohol på ett år. Jag höll mig nykter i ett år. Jag hade nog med problem att lära mig tala och gå igen.

 

 Fast när det året hade gått, så var jag på flaskan igen. Jag började supa igen. Fast sommaren 1997, så slutade jag. Nämligen den 17 augusti, så drack jag den sista folkölen vid Älvsjö badet. Jag satt där med min personliga assistent som jag hade då. Jag drack folköl och tittade på teater gruppen Ung utan pung. Jag hade vänner som var med i den då.

  Jag tog hjälp ut av AA och började studera deras Stora bok. Det är en sida som behöver lösen och jag skriver även i AA:s Stegbok. Även den behöver lösen. Det är för att folk ska våga fråga och kommentera mitt stegarbete.