MENY
Här kommer texten i från aca-wsc och det är hur jag tolkar den det är inte en godkänd översättning.
10 april
känslomässig smärta
"Vår erfarenhet visar att det finns värde i känslomässig smärta. Med stöd, och med mildhet kan vi hitta vår sunda smärta och dess helande frisättning, precis som vi återkrävde våra tårar." BRB p. 212
Återhämtning gav oss många nya förverkligande. Vi förstod det för att skydda oss under barndomen, vi var tvungna att stänga av. Detta hände bara inte för en händelse eller en dag; vi var tvungna att lägga en klämma på oss själva i åratal.
Våra reaktioner på smärta var normala under omständigheterna. Precis som våra kroppar skyddade oss genom att dra handen i från en varm spis, skyddade de oss på ett annat sätt. När vi fick den maximala gränsen för känslomässig smärta tolereras, våra kroppar avstånd oss från att smärta, hälsosam rekyl. Vi var troligen inte medvetna om denna avstängning. Under åren gick så många stunder, timmar och dagar förlorade, och så småningom förlorade vi oss själva. Vi kanske har undrat, "Hur känner en normal person saker?"
Är återhämtning, när vi börjar upptäcka smärtan, känner vi oss ibland övervunna med ett oskiljaktigt antal känslor. Vi kanske tror att något är fel eller något dåligt händer. Men vi berättas av de som vi litar på i ACA att komma i kontakt med vår sunda smärta är en bra sak.
Tack och lov, vi har våra möten. Vi sitter tillsammans som barn som alla har undkommit en eld. Det finns tröst att gå igenom det här tillsammans. Vi återställer vår smärta genom att tala om det för andra: ett bra sätt att läka.
På denna dag omfamnar jag min hälsosamma smärta, kom ihåg att jag har mycket att frigöra och bearbeta. Jag känner mig själv gradvis att bli botad.
Jag kan inte få tillbaka tiden. Det som har hänt, har redan hänt. Jag överlevde sjukdomen som jag ärvde ut av mina föräldrar. Fast, jag tar hjälp i från en annan gemenskap, för att inte börja fly med alkohol igen. För jag dövade min smärta med hjälp ut av alkohol, när jag växte upp. Jag blev själv känslomässigt störd. Jag lärde mig aldrig att ta hand om mina egna känslor. Jag har väldigt svårt för att gråta. Jag kanske gråter inombords. Jag vet inte, fast jag vill inte gråta. Jag vill känna en glädje i dag. Jag är väldigt glad över att jag lever i dag. För trettio år så höll jag på att dö på grund ut av konsekvenserna ut av mitt missbruk. Fast jag lyckades att bryta mitt missbruk sommaren 1997 med hjälp ut av AA. Runt 2003 så hittade jag denna gemenskap. Jag började även studera denna gemenskap. Då fanns det bara Den Stora Röda Boken på engelska. jag som är så dålig på engelska, försökte att översätta ACA:s Stora Röda Bok med hjälp ut av Google translater. För att förstå min sjukdom. Jag ligger numera på kapitel sju. Jag har fortsatt att försöka översätta den för att öva upp min dåliga engelska, och då även förstå, hur jag har blivit så som jag har blivit.
0