Här kommer texten i från aca-wsc och det är hur jag tolkar den det är inte en godkänd översättning.
9 april
Vaksamhet
"De flesta ACA-medlemmar har någon form av PTSD, som ofta uttrycks i vår övervakning av vår omgivning av vår akuta kontroll av andra människors kommentarer eller handlingar. Detta beteende är en överföring från att växa upp i en dysfunktionell familj." BRB s.160
I återhämtning blir många av oss mycket medvetna om hur vi känner starka känslomässiga och fysiska triggers av vissa saker och vi vet inte alltid varför.
Genom vår upptäckt process, finner vi den underliggande trauma som orsakar detta tillstånd av vaksamhet. De starka djupa känslorna som på ytan kan överväldiga oss som ett rasande hav.
För att lugna oss själva lär vi oss att ligga under varma filtar, dricka varmt te och ta långa bad. Vi aktiverar vår inre kärleksfulla förälder, gör vad som krävs för att hedra vårt onda Inre Barn. Vårt motto har blivit, "Jag ska ta hand om mig först!"
Vi diskuterar med, de sårade delarna av oss själva som behöver kärlek. Först kan vårt inre barn tycka att skrika med raseri: "Vart var du alla det där åren? Hur vet jag att du inte överger mig som alla andra?" Men vi har modet att lyssna på den sårade delen, oavsett vad kostnaden är. Vi släpper våra missbrukande relationer och omarrangerar våra liv för att ge oss mer utrymme för läkning. Vi vet att vi är värda det.
På denna dag satte jag mig själv först. När jag befinner mig i en PTSD-tunnel, kommer jag inte att minimera den för att se bra ut för andra medan jag lider inuti.
Ja jag som årvde sjukdomen, brukade gå på ett AA möte, på tisdag kvällarna, i Årsta kyrka. Fast igår så var Årsta kyrka stängd. Då åkte jag in på ett mans möte för ACA på söder. Det var länge sedan jag hade vart på det mötet. Ja jag borde kanske gå på fler mans möten i ACA. Jag brukar ju mest gå på min hemma grupps möte i Rågsved på söndagar klockan 12:30 i Rågsveds Folkets hus.
0