Här kommer texten i från aca-wsc och det är hur jag tolkar den det är inte en godkänd översättning.

16 april

Kritisk inre röst

"Vi kan i hemlighet berätta för oss att vi inte kan återhämta sig, eller vi kan inte uppleva fördelarna med stegen. Det här är den subtila men kritiska inre rösten som försöker diskvalificera oss från återhämtning." BRB p. 49

   Vi har alla hört att det sägs att människor i naturen är vana av vanor. Det verkar inte vara viktigt om dessa rutiner är bra för oss eller gör oss illa, de ger oss en viss nivå av komfort.

   Återhämtning ger förändring som ofta ses misstänksamt av dem runt omkring oss som är vana vid vår dysfunktion - det är en känd mängd. Vissa av dessa människor kan känna sig hotade av vår förändring och försöka störa det. Detta är inte ovanligt och andra i programmet gör oss medvetna om denna helomvändning.

   Men vi blir också medvetna om din kritiska inre förälder som kan försöka sabotera vår återhämtning med fraser som "Kanske är det fel att göra." "Kommer jag ens veta vem jag är om jag byter?" "Kanske, jag är för gammal för att göra detta. ”När denna röst övergår, är det dags att nå ut till våra ACA-medresenärer för hjälp och support.

  På denna dag kommer jag att vara medveten om hur min kritiska förälder kan försöka väcka tvivel. För att vara grundad, bekräftar jag själv att jag nu är på rätt väg.

---

  Ja min kritiska inre röst kan jag höra dagligen. Men jag tycker ändå inte att jag hade en så förbannat dålig uppväxt som liten. Men något fel, var det, eftersom jag själv började att fly med alkohol. Mina föräldrar är nu borta. Även mina två äldre bröder, har jag inte en så stor kontakt med. Jag har knappt någon kontakt med någon annan släkting. Jag har ju även två yngre små syskon. Jag växte aldrig upp med dem. Jag själv höll på att dö på grund ut av mitt missbruk, när de var små. Det var för trettio år sedan.

 

 Jag försöker nu leva i de Tolv Stegen. Just nu i det Fjärde Steget. Jag kan vara rädd för  auktoritets-gestalter. Jag kommer ihåg att jag hade ett samtal med min chep på mitt arbete, och jag berättade att jag var rädd för henne. Hon blev helt chockad. Men jag är kanske inte rädd för henne, men jag har respekt för henne. Jag ser henne som en auktoritetsgestalt. Det är klart att jag kan bli rädd för poliser, fast det kan sitta kvar i från mitt liv, efter att jag har hållit på med ett missbruk. Jag missbrukade olagliga substanser. Fast det var ju för över tjugosju år sedan. Fast jag växte ju upp i ett missbruk. Jag slipper det nu mera. Men jag arbetar ändå med det här programmet och även mitt misssbrukar program fortfarande. Jag håller på att försöka översätta Joe McQ:s bok The Step we Took som jag har hittat översatt till svenska som heter De Steg Vi Tog. Jag håller själv på att försöka översätta den för min egen skull. Allt för att öva upp mig i min dåliga engelska. Jag lägger det försök till översättninng på sidan ejfull.se .

 Jag började faktiskt att försöka översätta ACA:s Stora Röda Bok till svenska för min egen skull. Jag är så dålig på engelska, så för att förstå den, så började jag att försöka översätta den. Men nu finns den ju på Svenska. Men jag fortsatte att försöka översätta den för min egen skull. Här ett stycke i från kapitel Sju och om det Femte Seget:

 

 Ja jag undrar vad jag ska gottgöra? Jag blev ju själv en missbrukare. Det får jag arbeta med i det Fjärde Steget i från Joe McQ:s bok. Jag håller ju på att skriva det för mig själv nu. Fast in kritiska inre förälder säger att jag inte behöver göra det. Eftersom det som har hänt, har redan hänt. Jag kan inte få saker ogjorda.