Här kommer texten i från aca-wsc och det är hur jag tolkar den det är inte en godkänd översättning.

18 april

Egenskap Tolv

"Vi är beroende personligheter som är rädda för övergivande och kommer att göra allt för att hålla fast vid en relation för att inte uppleva smärtsamma övergivelsekänslor som vi fick från att leva med sjuka människor som aldrig var där känslomässigt för oss." BRB s. 17

  Många av oss önskar att vi inte upprätthåller vissa familjesjukdomstraditioner som övergivande, men vi gör det ändå. Vi kan här överge någon med avsikt som ett utlopp för vår ilska eller som en form av vedergällning. Oavsett vad orsaken är vi nu i tillfrisknandet att bryta den onda cirkeln av denna flera generationer familjesjukdom så gott vi kan.

  Idén att inte överge andra kanske känns som ett främmande koncept. Vi kanske bara inte vet hur vi ska stanna, hur vi känner oss säkra tillräckligt länge för att vara intima. Det kan känna skrämmande att komma nära andra.

  Att vara med andra resenärer i detta program är ett första steg i att öva hur det är att tolerera intimitet. Det är också där vi kan lära oss att kommunicera, lösa problem och förlåta på sätt som vi aldrig har lärt oss.

  Vi utför en verklig mod när vi gör saker annorlunda i återhämtning. Vi kan öva; vi kan göra det. Det här är våra levande ändringar - en gåva till oss själva och andra i återhämtning, och kanske också till våra familjer.

  Den här dagen kommer jag att öva på nytt och förtroende beteende med mina ACA vänner. Jag kommer att fortsätta lära mig hälsosammare kommunikationssätt som kommer att hindra mig från att lämna andra av fel skäl.

---

  Ja jag kan känna mig övergiven ut av fästmön, när hon pratar med sin dotter. Fast det är klart att hon älskar sin dotter mer än mig. Det hade jag också gjort om jag hade haft ett barn. Jag har jämnt vart för mig själv. Jag kände mig ensam som barn trots att jag hadetre äkdre halvbröder i från min mammas sida. De var fem,nio och tolv år äldre än mig. Jag fick även tre yngre syskon genom pappas sida. De var 18,19 och 23 år yngre syskon. Men dem hade jag inte en så bra kontakt med, eftersom jag själv började missbruka. Jag blev själv en alkoholist. Fast jag slutade för snart 28 år sedan. Jag håller på att arbetar med Joe McQ:s bok The Step we Took.

 Jag håller på att försöka översätta den och lägger upp den på min slutna sida ejfull.se. Där jag håller på att skriva om Steg Fem just nu. Men själv försöker jag att studera hans Fjärde Steg. 

”Därnäst tog vi itu med ett energiskt handlingsprogram, där det första steget utgörs av en personlig storstädning, något som många av oss aldrig hade försökt oss på. Även om vårt beslut i tredje steget var ett väsentligt och avgörande steg, skulle det inte ha haft någon bestående verkan om det inte omgående följts av en energisk ansträngning att skärskåda de saker hos oss shälva som hade blockerat oss, och att bli kvitt dem. Alkoholen var bara ett symptom. Vi måste ta itu med bakomliggande orsaker och omständigheter.”.

 

 Jag har arbetat med ACA:s Fjärde Steg i från arbets boken. Jag är fortfarande rädd för auktoritets-gestalter. Så som poliser, fast jag vet med mig att jag inte har gjort någonting. Det var på grund ut av min rädsla som jag flydde med alkohol. Med hjälp ut av alkohol, då fick jag ett kemiskt mod.

 Klart att jag är rädd för att bli övergiven. Jag vill inte bli ensam. I dag är det Långfredagen och i morgon ska vi äta påskmiddag med bonusdottern.