Här kommer texten i från aca-wsc och det är hur jag tolkar den det är inte en godkänd översättning

19 februari

 Isolering och sorg

 "Isolering är vår reträtt från obeslutsamhetens förlamande smärta. Denna reträtt till förnekelse gör vår medvetenhet om familjealkoholismens destruktiva verklighet och är det första stadiet av smärta och sorg." BRB sid. 82

 

 Isolering är ett sätt att skydda oss från vår barndoms sorg. Vi var ensamma och vi hade ingen som "fick oss". Att skydda oss själva genom isolering är vanligt bland ACA:er. Oavsett om vi deltar i möten, gör Steg-arbete, går på retreater eller bara umgås vid möten, kan vi göra alla dessa saker och ändå skydda oss från den medvetna, djupare kunskapen om våra förluster. I ett försök att undvika sorg kan vi dela ytligt eller inte alls. Vi kan komma till mötet sent och gå så fort det stänger. Så även under tillfrisknandet kan vi förbli ensamma som ett sätt att inte tillåta oss själva att komma i kontakt med smärtan av vår sorg.

 

 Ändå kan denna isolering vara en del av sorgeprocessen, och vi har rätt att förbli isolerade så länge vi behöver för att känna oss trygga. Även om det verkar motsägelsefullt, som medresenärer, är det bästa vi kan göra för någon som isolerar att låta dem sörja på det sätt de behöver så länge det inte skapar en orimlig distraktion för mötet. Det finns ingen tidtabell.

 

  Den här dagen kommer jag att ge mig själv tillåtelse att sörja på mitt eget sätt. Om jag isolerar mig kommer jag att vara försiktig med mig själv och vara där jag behöver vara tills jag är redo att nå ut.

  

---

 Ja jag kan känna mig väldigt isolerad. Det är aldrig någon som ringer mig och lyssnar på hur jag mår. Jag träffar folk på möten, men det är inte mer än så. Jag är glad över dem vänner som jag har inom AA och ACA. Fast jag vill ju även ha vänner som vill följa med på hockey eller kanske bara gå ut och gå. Att prata med lite på kvällarna och lyssna på hur jag mår och vad jag gör för något. Jag vet inte om det beror på mig själv. Säkert gör jag det. Jag är glad över att jag slipper att fly med alkohol. Jag flyr hellre då med att försöka översätta dem böcker som jag försöker att översätta. Jag försöker att översätta ACA:s Stora Röda Bok. Allt för att öva upp min dåliga engelska. Jag håller också på att försöka att översätta en engelsk bok som heter After the tears. Jag tänkte lägga upp ett litet avsnitt i min morgon blogg i dag.

 

 Jag kan fortfarande känna mig ensam. Men jag tänker ändå inte börja dricka någon alkohol över 1% i dag. Jag har ju AA som jag kan gå till om jag vill ha hjälp. Men först så blir det arbete.