Här kommer texten i från aca-wsc och det är hur jag tolkar den det är inte en godkänd översättning.

24 februari

Isolera

 

"Att vara vuxna barn, vi har lärt oss att uthärda kolossala mängder missbruk och ensamhet som vi bara förstår." BRB p. 68

  Som vuxna barn glömmer vi ofta att isolering är lika naturlig för oss som andning. Vi kanske inte ens inser att vi gör det. Vår första reaktion på smärta är vanligtvis att hålla den inom oss, vänta tills vi är i rädsla innan vi berättar för någon annan eller ber om hjälp.

  Verktygen i ACA-programmet hjälper oss att komma ut ur vår isolering och börjar bilda nya vanor. När något skrämmer eller stör oss kan vi gå till ett möte eller ringa till vår sponsor. När vi delar hur vi känner oss i möten tittar vi runt i rummet och ser ofta huvud som nickar i överenskommelse. Den känsla som vi var alltför inskränkt att erkänna blev inte så dålig trots allt eftersom vi inser att vi inte är ensamma. Vårt svarta och vita tänkande kan till och med få oss att se saker så mycket värre än de verkligen är.

 Vi har känt ensamhet länge, men vi behöver inte känna oss det längre. Genom att arbeta i ACA-programmet kan vi ställa vår förtroende för en högre kraft och veta att vi kommer att vara säkra på att försvaga vår smärta. Vi kan släppa loss behovet av att isolera oss.

   På denna dag kommer jag komma ihåg att jag inte behöver lida i tystnad. Jag har ett program som hjälper mig att lära mig att bryta min vana med isolering.

---

  Ja jag isolerar mig väldigt mycket. Jag började själv att fly med alkohol i tidig ålder. Som en alkoholist, så isolerade jag mig ännu mer. Bara jag fick dricka. Men jag slutade att dricka för över tjugisju år sedan. Men jag har ju fortfarande sjukdomen, jag kan inte dricka litegrann längre. Börjar jag att dricka så vill jag dricka mer och mer. Jag dricker numera alkoholfri öl. Den innehåller 0,4%. Jag vill inte ha någon alkohol över 1%. Jag trivs i min nykterhet, fast här är jag inte för min alkoholism skull. Jag är här för mitt vuxna barn. Eftersom mina föräldrar hade alkohol problem, så struntade de i att jag drack alkohol. Jag söp ju till och med tillsammans med mina föräldrar.

 Jag har alltid känt mig isolerad, trots att jag växte upp med en mamma som var en storkonsument och en pappa som var en periodare. Tre äldre halvbröder i från min mammas sida, de var fem,nio och tolv år äldre än mig. De två äldsta brödernas pappa hade dött sex år innan jag kom till. Min fem år äldre brors pappa dog när vi var små i sjukdomen alkoholism. Det gjorde även han för åtta år sedan. Själv höll jag på att dö på grund ut av konsekvenserna ut av mitt missbruk 1995.

 Jag vill inte leva isolerad längre. Jag vill ha en massa vänner. Jag har bjudit en massa vänner till mitt 60 års kalas till somaren. Vi får se hur många som kan komma. Många har ju semester under sommaren, och är bortresta. Det är bara att börja samla ihop pengar, till festen redan nu. Jag behöver säkert be om hjälp för att få till det. Men som ett vuxet barn så har jag svårt att be om hjäp.