Här kommer texten i från aca-wsc och det är hur jag tolkar den det är inte en godkänd översättning

9 juli

Syskon

"Vi är inte ansvariga för att frälsa, rädda eller läka våra föräldrar eller syskon som förblir förknippade med familjen dysfunktion. Vi kan lossna med kärlek och börja gradvis lära oss om gränser." BRB s 102

Mina relationer med mina syskon var vanligtvis komplicerade när jag växa upp. Om våra föräldrar var krig mot varandra, menade det att vi ofta var i bråk med varandra. Det är vad vi lärde oss; det är vad vi bodde!

När vuxen fortfarande var upptagen i den här allvarliga familjen dysfunktionen, var vi i varandras affärer och visste vad som var bäst för de andra, även om de inte gjorde det. Vi skvallrade ofta om varandra, bildade alliansbröder och kompetenta med varandra.

När vi började hitta ett bättre liv i ACA hoppade några av oss rätt till tolfte steg och bestämde oss för att det var vårt jobb att rädda våra syskon för att vi nu ska hitta sann återhämtning, vi måste göra det hårda arbetet för oss själva och lossna från vår familj och sätta friska gränser. Om inte, kommer vi ständigt kämpa med sätt att rädda dem.

När vi slutar och verkligen lyssnar på oss ser vi att det här inte är vad återhämtning handlar om. Alla dessa "fixar" är inte annorlunda än hur vi alltid har drivit. Vi lär oss att släppa taget. Inse att vi inte kan läka dem för att hitta sin egen väg.

På den här dagen kommer jag att komma ihåg att min sanna återhämtning ligger i min förmåga att släppa taget, sätta gränser och läka mig själv först.

Jag hade sex stycken halvsyskon. Jag växte upp med tre stycken halvbröder. De två äldsta brödernas pappa dog sex år innan jag kom till. Sedan så hade jag en broder som var fem år äldre än mig. Hans pappa var tydligen en suput och kåkfarare. Även han dog när vi var små. Min mamma var en storkonsument, medans min pappa var en periodare. Han kunde vara nykter många långa stunder, fast när han satte igång, så söp han alkoholistiskt.

När jag var 17-18 år så gick min mamma och pappa i från varandra. Han hade träffat en ny kvinna och de fick tre nya barn. Så då fick jag tre stycken halvsyskon. Först en lillasyster som var 18 år yngre än mig. Därefter en lille bror 19 år senare. 23 år senare så kom ännu en liten syster.

Men jag hade själv redan ärvt sjukdommen. Jag höll själv på att dö ut av kondekvenserna ut av min sjukdom, när de var små. Jag var tvungen att ta hand om mig själv nu mera. Jag arbetar i två program. En del syskon har också ärvt sjukdomen. Två ut av dem har redan dött på grund ut av sjukdomen. Jag behöver själv att arbeta med min sjukdom, och mina syskon kan ju också be om hjälp om de vill ha det. Själv håller jag på att ska precis börja översätta den Stora Röda Boken. Jag ska börja med Steg Sju:

Jag brydde mig tillräckligt mycket om ACA för att jag inte agerade på min impuls att skada någon. I tillfrisknandet har jag lärt mig att min första tanke är på Gud. Han tar emot den oavsett hur vilt tänkandet är. Min andra tanke är på mig själv. Jag är ansvarig för mina handlingar.

Jag fortsatte att be och gå på möten. Jag ringde min sponsor och en annan person regelbundet. Jag undvek den här personen när jag kunde, men jag kunde fortfarande bli upprörd när jag tänkte på henne. En dag kämpade jag med den här defekten och kände mig trött på ansträngningen. Jag var trött på den, men jag trodde inte att jag kunde bli fri från svartsjukan. Till slut kände jag mig tillräckligt trött och satte mig ner. Jag blev piskad. Jag lutade mig tillbaka i min stol ensam. Jag lyfte huvudet för att stirra i taket. En enkel bön formades i mitt sinne: "Gud. Snälla hjälp mig att släppa taget."

Ja jag vet med mig att jag ska be Gud att få bort mina brister. Eftersom jag även har sjukdomen alkoholism, men nykter i snart 28 år. Jag ber AA:s Tredje Stegs bön:

Gud, jag överlämnar mig till dig, för att du skall forma mig och göra med mig som du vill. Befria mig från mitt egos slaveri så att jag bättre kan utföra din vilja. Befria mig från mina svårigheter så att segern över dem kan bära vittnesbörd till dem jag vill hjälpa. Om din kraft, din kärlek och ditt sätt att leva. Må jag alltid handla enligt din vilja!”

Amen