Här kommer texten i från aca-wsc och det är hur jag tolkar den det är inte en godkänd översättning

28 juni

Bevakning

"... vi behöver inte delta i deras dysfunktion. Vi är fria att leva våra egna liv." BRB s. 123

Som barn har vi kanske bokstavligen varit vår "syskonkärlek", för i dysfunktionen fick vi ansvar långt ifrån våra år. Och vi lärde oss inte att ta hand om oss själva eftersom vi var så fokuserade på andra.

Som vuxna fortsätter många av oss detta mönster: ignorera våra egna behov och dras till personer vi kan ta hand om. Vi sa till oss att vi var okej eftersom vi var omtänksamma, medkännande människor. Och i gengäld fick vi ofta beröm och smickret. Människor sa något som, "Är hon inte underbar?" "Vad skulle vi göra utan honom?" Detta matade hålet i vår själ en stund.

Men då berömde inte bedömningen om vi inte bad om det. Den tillfredsställelse som vi trodde vi upplevde minskade. Vi kan till och med ha börjat skylla på andra för att vara otålig.

När vi gick med i ACA började vi ett program av rigorös ärlighet och lärde oss att känna igen vad vi gjorde. Ja, folk utnyttjade oss, men vi lärde dem att behandla oss på det sättet. Och nu har vi, med hjälp av ACA, vår Högre Makt och vår nya familj, börjat ångra det. Vi låter andra ta ansvar för sig själva.

På denna dag fortsätter jag att ta hand om och värdera mig själv för att jag är värd det! Jag ska ge andra gåvan att ta hand om sig själva.

Jag tog inte hand om mina små syskon. Eftersom jag själv hamnade i ett missbruk. Jag blev själv en alkoholist. Jag skulle ha följt med min pappa och mina småsyskon på Skansen i mars 1995. De var 11,9 och 1 år gamla då. Själv var jag 29 år. Men den helgen så var jag på en privat fest borta vid dåvarande Fryshuset. Den låg då på den norra sidan ut av Hammarby kanalen.

Jag överlevde, med en hjärnskada som följd. Jag har kommit tillbaka. Jag lever, men jag kan ju fortfarande problem med balans och tal ibland. Allra helst om jag är trött. Nu är mina föräldrar borta. Även några syskon har fallit i från. Min syster som var 18 år yngre gick bort något år efter att min pappa dog. Pappa försvann 2012, men han hade då också vart nykter i tolv år. Även min fem år äldre halvbror gick bort 2016. Min nio år äldre bror avled i midsommras. Jag har bara haft halv syskon. Jag hade tre äldre halvbröder i från min mammas sida. De var fem,nio och tolv år äldre än mig. De två äldsta brödernas pappa hade dött i en arbetsplats olycka sex år innan jag kom till världen. Min fem år äldre brors pappa var en kåkfarare, tillika en suput. Även han dog när jag var runt fem år.

Jag hade bara halvsyskon, tre äldre bröder från min mammas sida. Min pappa lämnade min mamma när jag var i sjutton års ålder. Han skaffade sig nya barn. En lilla syster som var 18 år yngre än mig, senare en lillebror som var 19 år yngre. Fick även en lillasyster fyra år senare.

Men min lilla syster som var 18 år yngre dog ett år efter att vår pappa hade gått bort. Min fem år äldre bror dog i samma sjukdom som pappa dog tre år senare. Nu har jag bara en tolv år äldre halvbror och två stycken ýngre halvsyskon.

Jag har tyvärr inte en så bra kontakt med någon ut av mina halvsyskon. Jag försöker att ta hand om mig själv. Att inte falla tillbaka och ta sig ett återfall.