Här kommer texten i från aca-wsc och det är hur jag tolkar den det är inte en godkänd översättning.

 

17 maj

 

Myndighetsuppgifter

 

"Vi inser att livet idag verkligen är annorlunda än när vi var barn utan röst." BRB s.73

  De myndighetsuppgifter vi växte upp i var skrämmande. De blev arga när någon ifrågasatte eller utmanade dem. Det verkade inte vara någon logik för det, så vi gjorde vad vi kunde för att undvika att ilska riktade mot oss.

  Som vuxna kände vi ofta att våra chefer beteende liknade som våra föräldrar. Den potentiella auktoritet som de utövar fick oss att känna oss som det lilla barnet igen. Vi har undvikit att be om hjälp eftersom vi förväntade oss att bli förknippade med skam. Av vår erfarenhet och våra vänner, det var en mycket verklig rädsla för att många chefer, som våra föräldrar, är bra på att samla ihop på de svaga. Så, i stället för att riskera konfrontation, och för att vi blev skickliga på att tänka ut saker för oss själva som barn, bestämde vi oss för att det var sättet att överleva på jobbet. Det var ansträngande.

 

  Vi insåg tidigt i återhämtning att vi ville ha och behövde hitta vår röst. Men insatserna ser alltför höga för att experimentera på jobbet. Så vi roll spelade situationer med våra medresenärer. Vi övade på vad vi kunde säga, eller vad vi kanske hade sagt. Vi började gradvis få självförtroende. Och när tiden var rätt ryckte vi upp oss. Den upprymdhet vi kände när det fungerade var obeskrivlig. Vi blev och vem vi visste att vi kunde vara. Vi gjorde en skillnad - för oss själva!

  På den här dagen ska jag öva att hitta min röst med någon i programmet, jag litar på så när tiden kommer jag att vara redo att stå upp för mig själv.

---

   Jag har inte så mycket minne ut av myndighetspersoner i från barndomen. Det jag kommer ihåg, var när mamma kom in med kuratorn eller psykologen till mitt klassrum i fyran i Bäverdals skolan och sa att jag skulle byta skola. Jag visste ingenting, utan blev helt chockad att få åka med dem upp till Hagskolan.

 

 När jag blev äldre så började jag själv att fly med alkohol. Började även missbruka andra sinnes-förändrande substanser. De var olagliga och då var jag rädd för att polisen skulle ta mig. Jag levde ju inte så lungt och stilla som barn. Jag sa till min närmsta chef att jag var rädd för henne. Fast jag är inte räddd, utan mer orolig, för att inte duga som jag är. Rädd för att göra fel. Men efter att jag hade arbetat med AA ocg studerat deras Stora bok. Så skapade jag FB-sidan Duger som jag är. Där jag brukar lägga in i från min andra blogg fredlig.se

 I dag så var det en Norge historie eftersom det är Norges nationaldag i dag. Själv håller jag på att arbeta med Joe McQ:s bok The Step we took. Som jag försöker att översätta. Jag håller på att lägga upp den på min låsta blogg ejfull.se. Men jag vet ju inte om den här bloggen kommer in på Facebooksidan vuxna barn, eftersom jag skriver om andra gemenskaper.