Det kostar ingenting

Här kommer texten i från aca-wsc och det är hur jag tolkar den det är inte en godkänd översättning.

30 augusti

Tradition Åtta

"Sponsring och tolfte steg arbete är gratis, men specialarbetaren ska betala för sitt bra arbete. Alla aspekter av återhämtning i allmänhet är gratis." BRB p.530

Vi ger service från ett utrymme för kärlek i ACA så att varje vuxenbarn som söker återhämtning kan hitta en säker plats. Många av oss är verkligen generösa med vår tid och kompetens. Och vi förväntar oss inte eller accepterar någon ersättning för att ge en stråle av hopp till våra kolleger ACA:s. Vi vet hur det är att känna sig hopplös och letar efter en väg ut. Med glädje i våra hjärtan och hopp i våra ord sträcker vi oss själva medan vi inte ser någonting i gengäld.

Men vissa förfrågningar är för stora för att be medlemmarna ska hantera gratis dag in och dag ut. För dessa jobb anställer vi specialarbetare. De anställer vårt servicecenter och ansvarar för att skicka litteratur, behålla vår möteslista, svara på samtal och annars ge information om ACA till alla som vill ha det. De hjälper oss att sprida meddelandet.

Utan dem skulle de flesta ha svårt att hitta ett möte. Om vi inte hade en nykomlingens häfte och andra egna material. Dessa är väsentliga sätt att ACA-meddelandet når dem som vill ha det. Det passar alla bra tillsammans - en kombination av volontärer och specialarbetare.

På denna dag delar jag fritt med det lidande vuxna barnet som försöker återhämta sig. Jag kommer också att känna tacksamhet att ACA har specialarbetare som tjänar det större samhället.


Ja den åttonde traditionen lyder ju ACA bör alltid förbli icke-professionellt, men våra servicecentra kan anställa särskild personal. Sedan finns det många som arbetar utan att få någon ekonomisk ersättng. Vi får i stället glädjen över att må bra igen. Att se de som mår dåligt återhämta sig och sedan själva göra tolvstegs arbete är en verkligt härlig lön.
Längtar till tisdag då vår ACA grupp i Rågsved har möte klockan 19:00 i Rågsveds folkets hus. Det skulle vara kul att se någon nykomling som kommer. Det är ännu roligare när nykomlingarna kommer tillbaka, efter sitt första möte. Det stärker mig, att de tyckte att det var ett bra möte. Jag är ju så självkritisk, att jag inte tycker att jag har någonting att komma med. Fast det är väl det stora bekräftelse behovet som vill ha bekräftelse. Att det jag gör duger. Att jag gör någonting bra.
Fast det är klart att kaffet kostar ju pengar, så till det behöver vi pengar. Men att dela med sig ut av sin egen erfarenhet kostar inget.