MENY
Här kommer texten i från aca-wsc och det är hur jag tolkar den det är inte en godkänd översättning.
18 juli
Lagrat trauma
"Klinisk forskning tyder starkt på att barndomstrauma eller försummelse lagras i barnens vävnad. Det känslomässiga eller fysiska traumat försvinner inte utan en ansträngning att ta itu med den ursprungliga orsaken." BRB sid. 17
"Det sitter i dina ben" kanske de hade sagt. "Det är något med hela familjen." Dessa uttalanden väcker bara frågan som ofta förbises: "Varför?"
Även om trauman från våra förfäder och förmödrar är lagrade i oss, så måste det också vara den återställande delen av kroppen. Faktum är att när vi arbetar med Stegen, reparerar oss själva, deltar i möten och går med en medresenär, använder vi några av de mest kraftfulla verktygen kända för att återställa våra kroppar till ett balanserat, naturligt tillstånd. Detta är inte lätt och kräver ofta stor ansträngning och uthållighet, och kan till och med inkludera ett tillfälligt eller till och med ett frekvent ACA-återfall.
Det finns dock inget enklare, mjukare sätt. Återhämtningsprocessen innebär verkligt arbete och beslutsamhet som ger utdelning utöver våra förväntningar. Om vi är villiga att stanna kvar på denna återhämtningsresa, om vi litar på Stegen och Löften, kan våra kroppar släppa det lagrade traumat, vilket ger oss verklig lättnad. Miraklet med återhämtning är målet och vi kan nå dit.
Den här dagen kommer jag att vara mycket uppmärksam på min kropp och de ledtrådar den ger mig om mitt lagrade trauma. Jag bekräftar för mig själv att genom att använda Stegen och reparation av mig själv, kan traumaenergin frigöras så att jag kan uppleva en helhet som jag omöjligen hade kunnat föreställa mig.
Jag funderar på mitt traumai från barndomen. Var det, varje gång som jag fick lämna mina föräldrarna på sommrarna. Innan jag blev sju år, så var jag på somar hem. Sedan var jag på kollo, och det gillade jag. Ja det var något kollo som jag lämnade och åkte hem. Annars tyckte jag att det var kul.
Arbetssteg sju: Ett handlingssteg
Steg sju är en pågående process. Vi kan arbeta med detta steg nästan var som helst och när som helst vi känner behov av att få en karaktärsdefekt borttagen. Om vi glider in i att felaktigt döma en annan ACA-medlem kan vi säga "Gud. Snälla, ta bort min brist i dömande."
Om vi är otåliga på matmarknaden och väntar på att få gå till kassan, kan vi återigen be: "Gud. Snälla, ge mig tålamod. Hjälp mig att leva i nuet utan otålighet."
Bön som tar itu med våra brister bör vara enkel men uppriktig. Vanligtvis verkar det vara så att de minsta ord som uttalas i ödmjukhet bäst resonerar med Gud. En uppriktig önskan att förändras i kombination med innerlig ödmjukhet verkar nå längre med Gud än långa och andfådda böner om sorg.
Det uppriktiga vuxna barnet som arbetar med ett ACA-program med mötesnärvaro och osjälviskt arbete får resultat med Steg Sju. Detta är den säkra vägen när vi kämpar med en besvärlig brist.
Vi har sett vuxna barn kämpa i veckor, om inte månader, med en särskild karaktärsdefekt. Personen ber, skriver i en dagbok, delar med sig på möten och engagerar sig i servicearbete, men defekten kvarstår och verkar bli starkare. Emellertid är den Högre Makten i verket.
Jag börjar dagen med att läsa AA:s Tredje Stegs bön:
Gud, jag överlämnar mig till dig, för att du skall forma mig och göra med mig som du vill. Befria mig från mitt egos slaveri så att jag bättre kan utföra din vilja. Befria mig från mina svårigheter så att segern över dem kan bära vittnesbörd till dem jag vill hjälpa. Om din kraft, din kärlek och ditt sätt att leva. Må jag alltid handla enligt din vilja!”
Amen
Jag har ett barndoms trauma som gäller rulltrappor. Först fastnade jag själv i en rulltrappa på NK. Såg även olycka med en rulltrappa på mammas jobb. En man som arbetade med rulltrappan som hade fastnat med handen. Han arbetade med rulltrappan och fastnade.
0