Här kommer texten i från aca-wsc och det är hur jag tolkar den det är inte en godkänd översättning.

31 juli

Isolering

"Vår erfarenhet visar att du inte kan återhämta dig i isolation." BRB s. 127

Många av våra barndomsminnen centrerar kring det isolerande som vi kände i våra hem när vi växte upp. Vi kanske har haft få eller ingen barndomsvänner. Att ha vänner kunde ha placerat oss i en position där de skulle vilja till vårt hus - och vi kunde inte riskera det.

Bristen på nära vänskap fördjupade sorg och ensamhet som vi redan stod inför regelbundet. Den ensamheten påverkade oss också som vuxna där många av oss kände en social pinsamhet som drev både beroende och isolering.

Vi upplevde känslan av att vara ensam, även i en folkmassa; och vi kände oss ensamma, även när vi var i ett förhållande. Rädsla för misslyckande, brist på förtroende och rädsla för övergivande förhöjda saker genom att leda många av oss att välja andra som också saknade färdigheter att ha ett hälsosamt förhållande.

Att delta i ACA-möten är det första steget i att bryta mönstret ensamhet och isolering. När vi fortsätter att komma tillbaka, förvånar vi oss för att höra våra egna berättelser som kommer ut ur andras mun i rummet. Vi inser att vi inte behöver vara ensamma i vår förtvivlan, vi har funnit människor som kommer att älska och acceptera oss, även innan vi kan älska och acceptera oss själva. I ACA är vi hemma, kanske för första gången i våra liv.

På den här dagen ska jag låta mina medresenärer röra mitt liv och veta att de kommer att stödja mig genom min resa.

Ja jag kunde känna mig isolerad trots att jag föddes i en familj med tre äldre halvbröder en mamma och pappa bröderna var fem,nio och tolv år äldre än vad jag var. Det var klart att de inte ville ha med en snor unge att göra. De äldre bröderna flyttade tidigt ut hur hushållet. Han som var fem år äldre än mig flyttade också efter ett tag. Mamma och pappa jobbade. Jag tyckte att att det var kul att leka för mig själv. Jag har för mig att jag hade rätt bra med kompiar. De hade inget problem med att komma och hälsa på mig. Pappa var periodare och han var rätt rolig när han söp till. Fast det blev mycket bråk då. Men det blev aldrig något fysiskt våld. Bara verbalt med höga röster och smällande dörrar. Ibland så kan jag undra om det varså farligt. Men jag tog efter mina föräldrars dryckes vanor och blev själv en alkoholist.

Jag själv lyckades bli nykter 1997. Fast det var efter att jag själv nästan hade blivit dödad.(hemsk bild) På grund ut av konsekvenserna av mitt missbruk 1995. Jag hamnade på sjukhus och låg där i nio månader. Jag kom hem och fick leva med tre personliga assistenter dygnet runt.

Vi hade möte i min hemma grupp igår och vi var tre stycken där. Det glädjer mig väldigt mycket. Vi får se om det är någon som kommer på söndag klockan 12:30.