MENY
Icke Godkänd översättning SMR
31 oktober
Falsk tro
"Effekten av verbal och känslomässigt övergrepp är svår att förstå, för vi trodde aldrig utmanare vad som var sagt till oss eller om oss tills vi hittade ACA. Om vi fick veta att vi var värdelösa eller okunniga som barn trodde vi det utan tvekan." BRB p.30
För många av oss lärde våra föräldrar oss i gärning och handling att vi var värdelösa. När det inte fanns någon mat trodde vi att det var för att vi inte förtjänar någon. Vi var dåliga. Vi grät ensam i våra rum, men så småningom lärde oss inte att gråta när vi såg att det gjorde oss mer sårbara. Vi gick tillbaka från våra kroppar och känslor tills ingenting var kvar utan förvirring. Traumat var fullständigt. Vi hade blivit bedövade zombies tvångssökande efter nästa chock för att påminna oss att vi fortfarande levde.
Vi tillåter oss nu att bli arg på dem som skadade oss och andra som visste och gjorde ingenting. Vi skrev dag, vi pratar med vänner. Vi raser och slår kuddar med basebollträn och skriker om vi måste, men vi håller inte allt inne. Vi slutar att skylla oss själva. Vi vet att vi var orsaken till vad som hände.
Vi väljer nu att vara runt dem som utvärderar oss när vi talar om vad som hände och släppa dem som stirrar blankt när vi berättar vår barndom. Vi bokstaverar inte ut det - vi släpper bara.
På den här dagen väljer jag att prata med dem som verkligen kan bära mig och släppa bort dem som inte kan. Jag vet att jag är värd och förtjänar att ta hand om människor i mitt liv.
Felaktig tro
"Effekterna av verbalt och emotionellt missbruk är svåra att förstå eftersom vi aldrig tänkte att vi kunde utmana vad som var sagt till eller om oss förrän vi hittade ACA. Om vi fick veta att vi var värdelösa eller okunniga som barn trodde vi det utan tvekan. "BRB p. 30
För många av oss lärde vår vårdare oss i ord och handling att vi var värdelösa. När det inte fanns någon mat trodde vi att det var för att vi inte förtjänade någon. Vi var dåliga. Vi grät ensamma på våra rum, men så småningom lärde vi oss att inte gråta när vi såg att det gjorde oss mer sårbara. Vi drog oss tillbaka från våra kroppar och känslor tills ingenting fanns kvar utan förvirring.
Traumat var fullständigt. Vi hade blivit bortdomnade zombies tvångssökande efter nästa chock för att påminna oss att vi fortfarande levde. Nu tillåter vi oss att bli arga på dem som skadade oss, och på andra som visste men ingenting gjorde. Vi skriver dagbok och pratar med vänner. Vi rasar, slår kuddar med brännbollsträ och skriker om vi måste, men vi håller inte allt inom oss längre.
Vi släpper taget om den skuld vi lagt på oss själva. Vi vet att vi inte var orsaken till vad som hände. Nu väljer vi att vara med dem som validerar oss när vi pratar om vad som hände och släpper taget om dem som stirrar tomt när vi berättar om vår barndom. Vi trycker inte upp det i ansiktet på dem - vi släpper bara taget
Bara för idag väljer jag att prata med dem som verkligen kan höra mig och släppa dem som inte kan det. Jag vet att jag är värdefull och förtjänar att ha omhändertagande människor i mitt liv.
Ja den är ju ungefär samma fast det finns ju vissa ord som jag inte förstår. I dag ska jag jobba och sedan gå till kungliga biblioteket och titta på gamla tidningar i från 1983. På kvllen blir det nog ett AA möte i Globen gruppen so är i Hammarby kyrka.
0