Tradition sju

  "I ACA lär vi oss att förklara den rätta orsaken, och vi lär oss rätt mängd att ge. Vi ger vårt rättvisa bidrag och låter andra ge sin rättvisa andel, så vi tar alla ansvar i ACA." BRB p.524

  På ACA-mötena påminner den sjunde traditionen oss om att vi bidrar som vi kan. Det var en tid då en fjärdedel ansågs vara tillräcklig. Som gånger förändrats såg en dollar om rätt. Mer nyligen har två dollar blivit mer normen.

  När samhället växer, kan behovet av ekonomiska bidrag från medlemmar också växa. Vissa grupper betalar högre hyror och får be medlemmarna att bidra mer om de kan. Detta är dock inte obligatoriskt och aldrig ett krav på medlemskap.

  Finansiella bidrag stöder inte bara enskilda möten, utan även lokala Inter Group och World Service Organisation (WSO), som sprider ditt budskap över hela världen. WSO anställer specialarbetare för sitt litteraturdistributionscenter. Översättningar måste verifieras, böcker skrivs ut och skickas. Mycket inträffar bakom kulisserna för att göra ACA-meddelandet möjligt.

  Liksom andra 12 steg belöningar. ACA beror inte på någon annan att ta hand om vårt "byggnad". Att vara helt självbärande, vi är inte skyldiga utanför intressen, så ingen annan berättar för oss var eller hur man utför ett meddelande.

  På den här dagen ska jag ge det ekonomiska bidraget jag kan för att mötena jag kommer att delta i kommer jag att trivas med. Jag gör min del för att se till att ACA-meddelandet är tillgängligt för de fortfarande lidande vuxna barnen i mitt samhälle och runt om i världen.

---

  Jag tjänar bara på att tillfriskna. Vi har möten i Rågsveds Folkets hus på söndagar. Vi betalar bara för kaffet. Jag är kassör i vår ACA grupp. Fast jag ska lämna över det uppdraget snart. Jag har suttit som kassör länge nu. Vi har en vice kassör, och han ska få överta kassan. Men jag själv tjänar bara tillfrisknande genom att betala räkningarna och själv ge min tjuga eller vad jag nu ger. För allt kostar ju pengar. Själv är jag inte rik. Jag har ingen större ekonomi. Men jag har i alla fall så att jag slipper att gå och lägga mig hungrig. Jag har ett hem som jag bor i. Jag är glad över att jag själv slipper att fly med alkohol. Det viktigaste först är att bibehålla min nykterhet. En låst blogg för oss som lever med alkoholism som sjukdom. Mina föräldrar är borta. Min pappa som var en periodare, var nykter sina sista 12 år. Mamma som jag såg som en storkonsument, fast även hon sa att hon var en alkoholist innan hon gick bort. Men jag tycker ändå att hon inte drack som farsan och jag. Vi drack alkoholistiskt. Mamma växte upp i ett nyktert hem. min morfar var en absolutist. För han växte också upp med alkoholism. Hans pappa var en alkoholist, morfar var nog en arbetsnarkoman i stället. Jag har inte kollat min släkt historias dryckesvanor. Jag vet bara att jag själv fick sjukdomen. Pappa var en periodare, och jag söp mycket med honom. Men själv lyckades jag att sluta 1997 med hjälp ut av AA och deras stora bok. Jag började att arbeta med deras Tolv Steg och Traditioner. Träffade en sponsor som föreslog en engelsk bok ut av Joe McQ som heter The step we took. Jag har nu börjat att översätta den. Dels för att öva min engelska och även förstå min sjukdom. Jag har lagt den bloggen på ejfull.se. Vill ni veta hur ni ser mina bloggar så kan nin mejla till mig.