Här kommer texten i från aca-wsc och det är hur jag tolkar den det är inte en godkänd översättning.

7 april

Tvångsmässig sexualitet

 

"Många vuxna barn har kämpat med sexuell tvångslöshet som har väckt stor sorg och en helig isolering från samhället." BRB s.247

  Vi isolerade oss själva, även när vi var med andra. Våra kroppar hörde inte till oss, även om vi inte tänkte på det på så sätt. Vi befann oss i klibbiga situationer, var sexuella med människor vi inte tyckte om. Efteråt kände vi oss sjuka. Känslan av att våldta igen kom upp men vi visste inte var det kom ifrån. Vi var säkra på att ingenting verkligen hade hänt med oss för att när vi var barn sa våra beskyddare att det inte gjorde det, eller det var inte så mycket. Vi ville tro dem. Vi ville hålla fast vid fantasin som vi älskade och brydde sig om.

  När vi återhämtar lär vi oss att behandla oss själva, inklusive våra kroppar, med respekt. Vi lät inte andra röra vid oss när vi inte vill bli rörda. Vi inser att sex utanför ett engagerat förhållande kan vara osäkert för dig. Vi vet att vi kan sluta vara sexuella när som helst med vår älskade när känslor kommer upp som behöver uppmärksamhet.

  På denna dag inser jag att friska sexet kommer från förtroende och respekt med en person som jag älskar och som älskar mig tillbaka. Jag vet att de älskar mig, inte bara för att de säger det, men för att de visar mig hur de behandlar mig.

---

  Jag var inte med om något sexuellt tvång, när jag var barn. Fast jag var med när brorsan hade sex med sin tjej i samma rum som jag sov i. Fast jag som var fem år yngre, som skulle upp till skolan dagen efter stördes ut av deras stånkandes. Pappa hade även porrfilmer som jag tittade på också. En del var väldigt sjuka. Jag vet inte hur mycket som störde mig i min barndom då. Även jag kan känna mig sexuellt frustrerad fortfarande. Men det är inget, som jag skulle tvinga mig till att begå sexuella handlingar i dag. Jag försöker att leva i det Fjärde Steget denna månad. Jag håller på att försöka översätta en engelsk bok ut av Joe McQ som heter The Step we took.

  Jag började att försöka översätta ACA:s Stora Röda Bok runt 2003. Det var innan den hade kommit på svenska. Jag som är så dålig på engelska. Använde Google translater. Allt för att förstå, varför även jag började fly med alkohol. Jag ligger nu på kapitel sju och försöker att översätta Steg Fem.

 

 

 Jag skadade nog mina föräldrar, när även jag fick sjukdomen. Jag tänker på all oro som jag har skapat under min aktiva tid. När jag arbetade med det nionde Steget och gottgjorde min mamma, för den skada som jag hade åsamkat henne under min aktiva tid, så berättade hon om alla de dagar som hon hade sett mig komma hemraglande på kvällarna. Jag bodde nämligen i min pappas gamla lägenhet som låg på samma gård som hon bodde på i Rågsved, som jag hade fått tagit över. Hon berättade om den oro, som hon känte, att jag skulle ligga och röka i sängen och brinna inne.

 Jag är glad över att jag hann nyktra till och kunde gottgöra henne innan hongick bort. Jag ska arbeta med ACA och även AA:s Fjärde Steg, denna månad. Jag arbetar med båda programmen. Jag måste ju fortsätta att vara nykter för att kunna arbeta med detta program också.

 Jag sitter och skriver min översättning på Joe McQ:s bok på den slutna sidan ejfull.se.

Jag kanske även skulle behöva ta hjälp ut av SLAA. Har vart på några möten, fast i kväll så ska jag på hockey i stället.