14 mars

Här komme Jar texten i från aca-wsc och det är hur jag tolkar den det är inte en godkänd översättning.

Korsförhör

 

 "I ACA kan varje person dela sina känslor och uppfattningar utan att döma från andra. Som en del av att skapa den säkerheten ber vi att gruppmedlemmar undviker att skvallra." BRB p. 342

   När vi börjar delta i mötet kan vi vara förvirrade om orsakerna till "Inga korsförhörs" -regeln. Detta kan känna sig som en svår regel att följa, särskilt när någon gråter. Behöver de inte hjälpas och tröstas? Men vi förstår att det här är "fixering", vilket är en färdighet som många av oss behärskar som barn.

  I ACA lär vi oss att ingen korsförhörsregel är ett heligt element i vad som gör programmet så bra. Genom att hedra varandra med full uppmärksamhet när vi delar, får vi allt som vi inte har tillgång till att växa upp i dysfunktionella familjer: uppmärksamhet. Detta är en underbar gåva, som får uttrycka oss utan reserv. När ingen stör eller försöker trösta oss, kan vi känna oss respekterade - ingen dömer oss. Och när andra talar lyssnar vi och lär oss av sina lektioner. Om vi är obehagliga och vill "fixa" dem, slutar vi och tänker på varför vi känner oss så.

  Genom att dyka upp på möten, dela med oss av våra ärliga erfarenheter och lyssna tyst på andra, deltar vi i hjärtat av vad som gör programmet framgångsrikt. Denna övning gör oss starkare tillsammans.

 På denna dag lyssnar jag tyst i ett möte när någon annan delar sin erfarenhet, styrka och hopp. Jag mår bra att veta att jag kommer att få samma respekt från andra.

---

  Jag vill ju gärna trösta den som gråter, och ge hen en näsduk. Fast jag har fått höra att det är hen själv som ska be om det. Men det ska ligga näsdukar på bordet. Jag kan själv tycka att det kan kännas jobbigt, när andra gråter, och att jag inte kan trösta dem. Jag kan känna en avundsjuka att se andra män gråta. Själv så kan jag inte gråta. Växte upp med tre äldre halv bröder, och vet att jag fick mer stryk om jag grät om jag grät högt. Hörde också ut av dem och farsan, "att en stor karl gråter inte" Ja jag var ju varken stor eller någon karl.

 

 Längtar till Söndag, då det är möte i min hemma grupp Rågsved. I Rågsveds Nya Folkets hus klockan 12:30. Låg och funderade på att vi skulle samla ihop vi som gick på Rågsveds Ungdomsgård på 70-talet och berätta för dem som går på Rågsveds ungdomsgård i dag. Ja om det är några som går där numera. Ja den verkar ju finnas kvar. Fast de har målat över halva grafittin som var målat på väggen där den är. Jag ska skriva om det och fråga om någon är intresserad ut av det på  Fast det är inte så många vuxna barn som var uppvuxna i Rågsved som går på våra ACA möten. Det är kul alla som kommer på den. Jag tänkte gå på den. Så har vi en fråga i från ACA:s arbetsbok. Hur skulle min bild på min Högre Kraft se ut? Ja finns det någon bild på Gud? Ja jag skulle kunna tänka mig en gubbe med skägg. Typ som trollkarlen Gandalf i Sagan om Ringen. Men jag ser min Gud som en som går hand i hand med ödet.

 Jag är i alla fall inte Gud jag lämnar över mitt liv till min Högre Kraft med AA:s Tredje Stegs bön i dag:

Gud, jag överlämnar mig till dig, för att du skall forma mig och göra med mig som du vill. Befria mig från mitt egos slaveri så att jag bättre kan utföra din vilja. Befria mig från mina svårigheter så att segern över dem kan bära vittnesbörd till dem jag vill hjälpa. Om din kraft, din kärlek och ditt sätt att leva.  Må jag alltid handla enligt din vilja!”

Amen