14 mars
Här komme Jar texten i från aca-wsc och det är hur jag tolkar den det är inte en godkänd översättning.
Korsförhör
"I ACA kan varje person dela sina känslor och uppfattningar utan att döma från andra. Som en del av att skapa den säkerheten ber vi att gruppmedlemmar undviker att skvallra." BRB p. 342
När vi börjar delta i mötet kan vi vara förvirrade om orsakerna till "Inga korsförhörs" -regeln. Detta kan känna sig som en svår regel att följa, särskilt när någon gråter. Behöver de inte hjälpas och tröstas? Men vi förstår att det här är "fixering", vilket är en färdighet som många av oss behärskar som barn.
I ACA lär vi oss att ingen korsförhörsregel är ett heligt element i vad som gör programmet så bra. Genom att hedra varandra med full uppmärksamhet när vi delar, får vi allt som vi inte har tillgång till att växa upp i dysfunktionella familjer: uppmärksamhet. Detta är en underbar gåva, som får uttrycka oss utan reserv. När ingen stör eller försöker trösta oss, kan vi känna oss respekterade - ingen dömer oss. Och när andra talar lyssnar vi och lär oss av sina lektioner. Om vi är obehagliga och vill "fixa" dem, slutar vi och tänker på varför vi känner oss så.
Genom att dyka upp på möten, dela med oss av våra ärliga erfarenheter och lyssna tyst på andra, deltar vi i hjärtat av vad som gör programmet framgångsrikt. Denna övning gör oss starkare tillsammans.
På denna dag lyssnar jag tyst i ett möte när någon annan delar sin erfarenhet, styrka och hopp. Jag mår bra att veta att jag kommer att få samma respekt från andra.
Jag vill ju gärna trösta den som gråter, och ge hen en näsduk. Fast jag har fått höra att det är hen själv som ska be om det. Men det ska ligga näsdukar på bordet. Jag kan själv tycka att det kan kännas jobbigt, när andra gråter, och att jag inte kan trösta dem. Jag kan känna en avundsjuka att se andra män gråta. Själv så kan jag inte gråta. Växte upp med tre äldre halv bröder, och vet att jag fick mer stryk om jag grät om jag grät högt. Hörde också ut av dem och farsan, "att en stor karl gråter inte" Ja jag var ju varken stor eller någon karl.
Gud, jag överlämnar mig till dig, för att du skall forma mig och göra med mig som du vill. Befria mig från mitt egos slaveri så att jag bättre kan utföra din vilja. Befria mig från mina svårigheter så att segern över dem kan bära vittnesbörd till dem jag vill hjälpa. Om din kraft, din kärlek och ditt sätt att leva. Må jag alltid handla enligt din vilja!”
Amen
0